Spinola Bay

Swept across lonely rooftops
In every house a soul rattles lonely
Restless, wishing there was more
But I won’t let this be my home

I remember your face
Your shy smile and every single scent
Oh, how I loved you that day
And all the things you said

The sun illuminated my face
As I remember a life once lived
Somehow I knew you were only in for the thrill
But I made the wait worth while

Swept across my lonely room
Everything I drink is full of you
Empty white walls, no photographs
Thinking of no one but you

Until I fall there won’t be nothing left of me

Bokrecension: Swedish Death Metal

(tidigare publicerad för Mestrock)

Daniel Ekeroth presenterar med sin bok ”Swedish Death Metal” en ultimat förteckning över den svenska dödsscenen. Tillsammans med över trettio av scenens mest framträdande personligheter får läsaren följa utvecklingen av en av världens mest betydande genrer.

”Sweden has produced well over a thousand extreme metal bands since the late 1980’s and the Swedish metal scene is one of the most respected in the world.”
- Daniel Ekeroth, Swedish Death Metal, 2006

Vi får veta hur hela musikstilen startade med sina rötter i punken med hjälp av bland andra Anti Cimex, Mob 47 och Asocial under början av 80-talet fram till dess klimax under 90-talet. Efter en lavinartad utveckling blev den svenska scenen lidande och tappade kraft. Istället tog vårt grannland i väst extremismen till ny nivå och utvecklade en egen tolkning på brutalitet med sin säregna black metal. Men svenskarna kom tillbaka starkare än tidigare och under senare tid har vi fått uppleva en ny boom inom genren med band såsom Death Breath, Godhate och Bloodbath bara för att nämna några få.

”Read this book if you are willing to be subjected to the story behind the extreme face-melting, flesh-ripping, ear-slaying, gut-blasting phenomenon known as Swedish death metal”
- Chris Reifert, Death/Autopsy/Abscess

Våra egna hjältar i Entombed ska ha ett kungörande för genren. Mycket av bokens material ägnas just åt detta svenska band även om bland andra Morbid, Grave, Grotesque, Merciless och Tiamat får stort utrymme och ska anses vara bidragande till utvecklingen.

Författaren nämner redan under förorden hur svårt det har varit att få fram material till sin studie. Det finns ingen officiell dokumentation utan boken bygger mycket på intervjuer med ovan nämnda band, gamla fanzines och Daniel Ekeroths egna erfarenheter och minnen under sin uppväxt. För den oinvigde kan det vara på sin plats att nämna att det flertalet faktafel finns. Något som till stor del ska vara korrigerat för framtida upplagor.

”… and soon I realised that this book was doomed to contain countless of errors. Still, I decided to go ahead and make the journey anyway. After all, this isn’t rocket science – this is death metal!”
- Daniel Ekeroth, Swedish Death Metal, 2006

Däremot är det ett väldigt ambitiöst arbete som Ekeroth visar upp och jag kan inte tänka mig att det finns någon bättre bok att läsa för den som vill ha en helgjuten genomgång av en av vårt lands främsta exporter.

Swedish Death Metal
Daniel Ekeroth
Tamara Press, 2006
ISBN: 919743342X

Publicerad: 18/02/2008 av Tomasz Swiesciak

FACESHIFT, intervju 5 februari, 2008

(tidigare publicerad för Werock)

Trots en tidsskillnad på tio timmar och faktumet att undertecknad sitter på andra sidan jordklotet fick Werock sina nyfikenhet stillad av Peter Nagy-Eklöf, gitarrist i FACESHIFT, allt tack vare ett fenomen döpt till Internet.

FACESHIFT är resterna av det nedlagda dödsmetalbandet ETERNAL OATH. Bandet splittrades på grund av bristande intresse men uppstod inom kort i annat namn. Men vad mer låg dolt under ytan och som grund till splittringen?

– Allt nytt material som tillkom efter vår skiva ”Wither” passade inte längre in i det musikaliska fack som ETERNAL OATH representerade. Alla element som hade med death metal var borta och vi såg ingen anledning till att fortsätta.
– Däremot var det några av oss som fortfarande var sugna på att fortsätta musicerandet och när vi insåg att vi ändå var ute efter samma sak såg vi det naturligt att fortsätta igen.

Kortvarig paus
Ja, uppbrottet varande inte särskilt länge och turligt nog för bandet fanns det en vilja att fortsätta kämpa på. Till skillnad från andra band som gör tvära musikaliska ändringar och behåller sitt namn valde FACESHIFT att ändra det helt och hållet.
– ETERNAL OATH inkluderade medlemmar som idag inte är med i FACESHIFT och det vore inte rätt helt enkelt att använda det gamla namnet. FACESHIFT är ett helt nytt band och att framföra den nya musiken under gammalt namn skulle bara verka löjligt gentemot fans av ETERNAL OATH.

Fanns det då någon speciell tanke bakom namnbytet kan man fråga sig?
– FACESHIFT blev ett passande namn som beskriver vår metamorfos från dåtid till nutid. Detta kompletteras med texter till några av låtarna på plattan, My Own Demise och Reconcile.

Tvära kast
Många är då de band som gjort tvära kast under sin musikaliska karriär och FACESHIFT är ett band som gått från köttig döds till mer melankoliska tongångar. Varför detta stora genrehopp undrar jag?
– Helt enkelt för att vi hade tröttnat på att spela death metal. Däremot är några av oss fortfarande fans av stilen. Ska man gå in djupare på frågan ”varför” blir det däremot svårare att besvara den.
– Kanske hade man hållit på med det så pass länge att den naturliga musikaliska utvecklingen blev på det här viset.
- Helt ärligt så uppenbarade sig denna tanke redan under ”Righteous”-tiden för några av oss (ETERNAL OATHs andra skiva, förf. anm). En välbevarad hemlighet som för första gången offentliggörs här.

Evergrey möter Katatonia i en progressiv symbios
”Reconcile” är en skiva som snurrat flitigt i undertecknads cd-spelare och växt för varje lyssning. Melankoli möter tyngd möter framåtsträvande musik och ger mig sköna vibbar. Hur beskriver Peter Nagy-Eklöf själv bandets musik?
– Visst är vi en smula progressiva. I alla fall uppkommer element av progressivitet i många låtar. Om man vill kalla oss progressiva tar jag det utnämnandet med stor ödmjukhet.
– “Reconcile” innehåller jämna mått av mörker, slagkraftiga riff, slående refränger och melodier som förenar samtliga bandmedlemmars influenser. Dessa innehåller ett brett spann av allt från klassisk musik till black metal.
– Denna gång har sångskapandet och kreativiteten fördelats jämnare er emellan än tidigare. Hur skriver ni musik i FACESHIFT?
– Det kan variera väldigt mycket från låt till låt. Oftast ”pular” man lite med gitarren hemma så att man har lite grunder att jobba med i replokalen eller så kan hela låten och arrangemanget vara så gott som färdigt vilket vi sedan bara finjusterar.
– “Reconcile” blev också ett experiment i att göra grejer hemma i Cubase och sedan skicka material sinsemellan oss. Alla fick komplettera med sina idéer, från riff till sångmelodier. Med dagens teknik kan man nästintill undvika replokalen helt när nytt material kommer till.
– Vart finner ni inspirationen till lyriken?
– Texterna har mestadels Stefan, vår trummis och sångaren Timo, knåpat ihop. Förmodligen lär dom göra det även i fortsättningen då dom kan avsätta mycket av inspirationen i textform.
– Personligen skriver jag ganska få texter då jag är bättre på att sätta min inspiration i musikskapandet istället. Men när jag väl gör det kommer inspirationen från allt jag upplever i omgivningen, från böcker till filmer. Texterna på ”Reconcile” handlar mycket om mörka beståndsdelar i livet, saker som provocerar och gör en förbannad. Det är lite av terapi att kanalisera detta i musiken.

Att sälja sig?
Vad är garantin för att FACESHIFT ska lyckas bättre med sitt nygamla band förutom att alla funnit ny glöd?
– Ok, nu kommer säkert alla tycka att man är en ”sell out” men faktum är att musiken idag förhoppningsvis tilltalar en mycket bredare publik. Death metal är tyvärr trots allt en smal genre, med respekt gentemot alla deathband.
– Visst finns det undantag där men det är faktiskt lite kul att för en gångs skull slippa höra kommentarer som ”bra musik… men sången… eh?” från personer som vanligtvis inte lyssnar på death metal eller hårdrock alls.

Om framtiden och dåtiden
Vad ligger i åtagande härnäst för FACESHIFT? Planerar bandet några turnéer?
– En turné är inte aktuellt i dagsläget. Först ska plattan släppas i övriga Europa i februari och därefter återstår det att se. Vi hoppas på en liten vända, åtminstone som support till någon större akt.
– Just nu koncentrerar vi oss på lite ströspelningar i Sverige. Annars blir det nog till att man börjar jobba parallellt igen.

Werocks läsare bör vid det här laget veta att vi alltid avslutar intervjuerna med att fråga om ett särskilt turnéminne som suttit sig fast lite extra i banden. Vad har de forna dödsmetallarna att delge oss?
– Med FACESHIFT har ju inte hunnit med något ännu men det finns ju en hel del minnen från tiden i ETERNAL OATH och MÖRK GRYNING för min del. En av de mest spektakulära spelningarna jag har varit med om är i all fall med ETERNAL OATH i Estland för kanske sju-åtta år sedan. Vi spelade inne i en gammal och förfallen cellulosafabrik verksam under kommunisttiden. Scenen var typ tre meter ovanför publiken och upp till taket var runt tio meter. Hela lokalen var så stor som två fotbollsplaner. Det var en festival och hvi spelade runt två på natten inför en massa galna hårdrockande ester, brinnande tunnor, sladdande racerbilar krockandes med varandra i en mycket dammig miljö. Prostituerade kvinnor headbangade och gned sig i sina ”sadokläder”. Backlinen var typ tio gånger sämre än den som finns tillhanda i skolors musiksalar. Båtresan fram och tillbaka kantades av fylla och slagsmål. DET var en spelning att minnas…

Undertecknad håller med och med och passar på att tacka Peter Nagy-Eklöf för den snabba responsen och de uttömmande svaren. Werock passar även på att önska bandet all lycka i framtida åtaganden!

Tomasz Swiesciak
2008-02-05