OPETH - Watershed *****

(tidigare publicerad för Rockharder Reviews)

”Watershed” är bakåtsträvande kontra utveckling. OPETH håller en fot kvar i det förflutna utan att tappa fokus på framtiden. Åkerfeldt och hans nya manskap blickar tillbaka ännu djupare i det experimentella 70-talet och gräver sina progressiva skyfflar långt ner i den radikala underjorden.

Det pretentiösa och till viss mån flummiga som CAMEL och KING CRIMSON kännetecknas för finns även på detta nionde opus.

Som en vitamininjektion boostar alla de progressiva elementen upp mig och ger mig kraft nog att ta mig igenom ”Watershed” utan att tappa fokus en sekund. Med ett blästrande musicerande och en exceptionell finesse för låtskrivandet lämnar albumet ett djupt intryck i mig.

Borta är gamla tråkiga OPETH. Istället är de nygamla dödsproggarna stärkta som aldrig förr. Den senaste tidens medlemsavhopp verkar inte ha påverkat bandet nämnvärt.

Tvärtom!

De blastbeats som utmärker Hessian Peel visar ett synnerligen taggat och vitalt band. Doomiga Porcelain Heart är lika bräcklig som titeln antyder. Heir Apparent är ett konstverk i köttig döds och Burden är så vacker att det skär sig i mitt redan sargade hjärta.

”Watershed” är en resa genom vuxenlivet med alla känslostämningar och den har fångat mig i precis rätt ögonblick.

Betyg: *****
Text: Tomasz Swiesciak, 2008-06-08
Bolag: Roadrunner Records *****

Länk: http://www.myspace.com/opeth

Silent Enigma

For those I rebel against
My heart shan’t be revealed
For those that I hold dear
To open up that closing casket again I fear

With a stunning past there is nothing to foresee
A lustful utterance of words
But oh’ why have I been cursed
The answer still mocking me

Moments and bending will eventually tell
Beckoning silently is all I dear
Similes and metaphors of times spent well
Oblivious moments I cannot bear

Thus, the universe deep in me
A rapture I cannot believe in
A decoy so real
As it reveals in front of thee

There’s treachery at foot
Sister Love, the anomaly
Brother Hate in abundance
Remember me in your periphery

MOONSPELL ”Night Eternal” ***

(tidigare publicerad för Rockharder Reviews)

När portugiserna släppte förra alstret "Memorial" trodde de inbitna att detta var slutet på den ockulta saga som kännetecknat MOONSPELL. Med en sådan missvisande albumtitel och en låt ironiskt benämnd Best Forgotten trodde många att bandet kastat in den svettige handduken.

Visst, MOONSPELL hade en pinsam och gothaktig Depeche Mode-snegling mot slutet av 90-talet som jag helst av allt glömmer. 2003 års ”The Antidote” var en upprättelse. Föregångaren däremot, den passerade mig obemärkt förbi men den oxtokiga medelhavsfrenesin som detta junisläpp visar är en nytändning om något.

Emellertid finns detta osande gothslisk som passar rövbandet HIM fortfarande kvar och det retar min kräkreflex något så djävulusiskt. Strunta i de självskärande fjortisliven i Scorpion Flower och Dreamless (Lucifer And Lilith) och leverera istället samma satanistiska musik som på de övriga spåren. Inget ljus ska skönjas i tunneln och låt hatet frodas i ert mörka sangriablod! Ge mig mer av At Tragic Heights, Shadow Sun och framförallt Moon In Mercury!

Betyg:***
Text: Tomasz Swiesciak 2008-05-25
Bolag: SPV/Steamhammer
Länk: http://www.myspace.com/moonspell