This Silent Endeavor

I keep drifting farther
Away from myself
Make room for me on your shelf
I don’t want you to bother

Bewildered by futility
Godless in my endeavors
I never claimed my sanity
Little pieces being put together

You gave me a key
A sweet relief
To rid my grief
A window of opportunity

I’m neither a savior nor a saint
Just a fucked up individual
Trying hard to find
My own peace of mind

Pulse

What do they know?

A pulse - for as long as I breathe
A smile - to cover what I reveal

An honesty - too true to fake
A hope - something they will never break

Loneliness - a wounded soul to heal
Emptiness - unable to feel

Consciousness - am I for real?

A day - filled with dismay
A life - led astray

A fear - of not belonging
A love - still longing

What do they really know?

As I Walk Away These Leaves Turn Yellow

My footprints in the pavement
A childhood dream I remember
Fading as the leaves turn yellow
And my skin grows hollow

My seasons changed
So did I
Now death will take me under its command
Far from this torn land

My echo in the autumn wind
A vibrant voice I recall
Fading as I walk away
And these leaves turn yellow

Now that I’m gone
Know that nothing ever lasts

MOTÖRHEAD ”Motörizer” ***

(tidigare publicerad för Rockharder Reviews)

Bandet som myntat uttrycket ”We are Motörhead and we play rock & roll” behöver knappast någon introduktion med tanke på att herrarna har 30 år i ryggen som vitala rockgudar. Mister Kilmister själv spär inte heller på sitt ego när han promotar bandets 24:e (!) släpp:

”I think you should buy 3 copies each, but now I think you should have it inserted in you by 3 gay wrestlers. Buy it and avoid embarrassment later”.

Vad säger man om en frontman som har en egen actionfigur, en film och är vida respekterad och avgudad av sina fans? Nu är inte jag den största beundraren av MOTÖRHEADs kaxiga hårdrock men nog blir man sugen på att hytta näven och svänga en och annan bägare till ”Motörizer”. Detta är det perfekta soundtracket till ett krogslagsmål.

Det är ett synnerligen vasst riff som inleder Runaround Man och när man hör Lemmys karaktäristiska whiskystämma förstår man exakt hur rivigt bandet vill att ”Motörizer” ska låta. Under Rock Out vill jag – precis som den fulcoole sångaren uppmanar – frigöra pitten ur sin trånga borg i mina tajta byxor. Testosteronnivån höjs avsevärt och mitt adrenalin börjar pumpa. Jag känner för att gå ut på stan och köra ett vettlöst demoleringsrace!

Mot slutet är min kropp så pass mättad och det känns som om jag slagits med fotbollshuliganer i 38 minuter. Långsamt hamnar jag i dvala när sista spåret The Thousand Names Of God avrundar skivan rätt lamt. Tur det, för jag är ändå så pass utmattad vid det här laget.

Betyg: ***

Text: Tomasz Swiesciak, 2008-08-21

Bolag: Steamhammer/SPV

Länk:

http://www.imotorhead.com/