19.07

Vagn fyra mot en mors kärlek
En timme av det förgångna
Jag borde ha förstått att det var en lek
en i raden, en av många

En impuls att såra som föregick mig
De minnen jag lärt mig att sakna
Men att ödsla min tid och tänka på dig
Är något jag aldrig kommer få tillbaka

I en romans av dåtid
Må det vara ett halvår, kanske en livstid
En enkelbiljett, spontan, så hårfin
En chans härifrån som fick mig att förstå hur jag mår

Vi skålade för enkelhetens namn
'När morgondagen gryr ror du allt i hamn"
Ett hånleende så bittert i en stad jag lärt mig älska hatande
'Du kunde ha levt ditt liv mer bejakande'

Ett bloss fyllde min lungor, glöden minns jag än idag
De löften som du gav, som du svek
Är bara en skugga av din forna blekhet
En fylla ifrån ditt sökande efter en helhet

De ljud som fyller detta rum
Avsaknaden av verklig sömn
Väckarklockan, allt gör mig påmind
Om hur livet skulle levas och du skulle bli min

Men täckningen gjorde sitt
Jag ringde en vän som påminde mig om att tänka på allt som var mitt
'Gör inget för någon annan, inte för henne, allt detta är ditt'

Jag skrattade, lade på
Men inte utan att lyssna
Bad min mor om ursäkt och bad min far farväl
Men inte utan att fråga om allt var väl
'Min son, min man. Du lever så gott du kan'