Tomasz Swiesciak - frilansskribent

Hardcore och punk enligt The Bronx

2009-10-29T21:08:00.002Z

(tidigare publicerad för Rockfoto)

Stanken av urin och allmänt dekadent leverne är som mest påtaglig när jag kryssar mig igenom utslagna människor och urinpölar mot backstageområdet bakom Odeon, denna sista dag under Roskildefestivalen. The Bronx manager, Brian tar vänligt emot mig och leder mig till det L.A-baserade hardcorekollektivets loge.

På Odeon skränar någon dansk nationalskald och jag frågar sångaren Matt Caughthran om det inte finns något ljudisolerat ställe vi kan befinna oss på. Den kortvuxne och sympatiske frontmannen leder oss längst bak i turnébussen. Det är trångt, mörkt och svettigt. De övriga bandmedlemmarna vilar ut sig efter att nyligen ha anlänt till festivalen. Matt och jag sätter oss ner vid ett bord. På plats sitter redan gitarristen Joby J. Ford och plonkar smått på en akustisk gitarr. På bordet ligger en trave med böcker, bland annat David Lee Roths och Slash självbiografier; killarnas turnébiblar.

Hur känns det att vara i Roskilde för första gången?
Frontmannen drar av ett "fuckin' good man!" och tillägger att bandet precis flugit in från en spelning i Tyskland. The Bronx har ett gäng festivalspelningar i sommar och Matt nämner att det har varit riktigt kul att spela i olika länder med olika band.
- Det är coolt att kunna spela med band som alla kommer från annorlunda musikaliska regioner och har andra språk. Vi spelar var vi än får möjligheten.
För den invigde bör inte detta påstående ses som något överraskande då bandet är öppet för andra kulturella influenser och alla bandmedlemmar kommer från olika musikaliska bakgrunder.
- För mig personligen var det punken jag upptäckte helt själv och som ligger mig varmast om hjärtat, svarar Matt. Men min storasyster gav mig även insyn i metal. Just punken; att den är tillgänglig och något jag kan relatera till när jag skriver om känslor gör att jag känner en förbindelse med musiken.

Mer punk än punken själv
Det musikaliska kollektivet formades 2002 i Los Angeles och har släppt tre självbetitlade plattor. Efter andra spelningen började erbjudandena hagla in och efter ett tiotal spelningar hade bandet skrivit kontrakt med Def Jam Music Group. Matt förklarar däremot att bandet aldrig kände sig redo för att skriva på ett stort bolag och istället valde att gå sin egen väg.

Varför valde ni att döpa bandet till The Bronx och var ni aldrig rädda för att bli tagna oseriöst med tanke på ert ursprung?
- Vi gillade det bara. Det lät bra för bandet och den musik vi står för. Vi är bara ett gäng killar som vill ha kul. Det är svårt att förklara för någon utomstående varför det skulle te sig logiskt men det gör det för oss helt enkelt, svarar Matt pedagogiskt. Visst, i början var vi väl lite nervösa för vad folk skulle tro, speciellt när vi spelade i New York de första gångerna; att fansen där skulle ha något emot oss men det var det motsatta. De gillade oss och vi gillade dem. New York är en jävligt grym stad och våra shower där likaså.

Hur kommer det sig att alla era album är självbetitlade? Är det av ren lathet, frågar jag med glimten i ögat?
Matt skrattar högt samtidigt som Joby höjer blicken ifrån sin gitarr och svarar smått invecklat:
- Alltså, ett album går inte att sammanfatta detta band. Om man tittar på The Bronx som rent arbete behöver man alla album för att få en inblick i bandet.
Matt avbryter och svarar allvarligt:
- Från början valde vi att inte namnge våra album eftersom alla hade iPods. Det var den hetaste prylen och alla skulle kategorisera sin musik. Vår musik kan inte kategoriseras! Vi väljer att inte dela upp vår musik i form av album. Det var den grundläggande planen från vår sida men bevisligen verkar ju det inte ha funkat, säger sångaren och skrattar. Sedan dess har vi bara gjort en grej av det och vi har inga planer på att namnge några framtida album heller.

Matt, för att knyta an till det du sa i början; ni blev erbjudna stora kontraktsmöjligheter av diverse majorbolag tidigt i er karriär. I en tid då många band verkar vilja skriva på vad som helst mest bara för att ha ett skivkontrakt och få släppa sin musik, avböjde ni och startade eget. I mångas ögon kan det ses som en risk. Hur resonerade ni egentligen?
Båda killarna instämmer i ett rungande "yeah" varpå Joby svarar:
- Vi hade riktigt flyt. Det var otroligt många skivbolag som ville signera oss. Ärligt talat, det var hur häftigt som helst, vi blev transporterade kors och tvärs av en massa skivbolagsfolk som bara ville ha oss på olika möten. De lade ner otroligt mycket pengar på oss bara för att få oss till sitt kontor. Matt och jag fick till och med biljetter till World Series (baseball, förf. anm.). Båda killarna garvar högt åt hur häftigt de tyckte detta var.
Men Jobys skratt är kort och han får en allvarsam ton igen.
- Jag vill verkligen inte sitta här och ljuga, det var coolt men allt kändes bara så otroligt dumt.
Gitarristen blir tyst en stund och kämpar med att få fram orden. Ett tag ser han nästan plågad ut.
- Alltså, jag vet inte...jag antar att ett sådant beteende är mer passande för band som har den där rockstar-attityden. Vi är helt vanliga killar.

Samtidigt, det finns ju flera fördelar med att ligga på ett majorbolag, säger jag provocerande.
Matt är inte sen med att svara.
- Ja, men det finns lika många nackdelar! De människor som var där för dig i början behöver inte nödvändigtvis vara där för dig nästa månad, förstår du. Ta indiebolag som exempel; det finns en stabilitet och allt känns friare. De människor som startade bolaget är oftast de som är kvar där än idag. Men visst, indiebolag kan köra över dig också. Det finns för -och nackdelar med båda och därför valde vi att ge ut vår tredje skiva själva.
Onekligen har The Bronx gått sin egen väg med en klassisk DIY-mentalitet ända sedan de sådde fröet med demon Sure Death.

Vad betyder punk och hardcore för er idag om vi, låt oss säga, jämför scenen och musiken med den för 10-15 år sedan?
Denna gång famlar Matt efter orden och ser smått besvärad ut. Joby rycker in och undsätter honom:
- Rent personligt anser jag att själva essensen av det som utgjorde punk och hardcore i början, fortfarande finns kvar än idag. Detta tar bara uttryck i andra musikaliska former. Ta Coldplay som exempel; de har passionen att propagera för frihandeln och Greenpeace precis som punken under 80-talet manifesterade straight edge-rörelsen. Den andan, att slå sig samman med andra för ett gemensamt ställningstagande existerar än idag fast den var som mest framträdande i undergroundrörelsen till en början.
Efter ett något invecklat svar och många amerikanska konstpauser i form av "you know" pustar Joby ut sig lättande och säger i ett andetag:
- Alltså, punk för mig är någon som gör precis vad den själv tycker och känner oavsett andras åsikter. Denna person jobbar hårt för sitt ändamål, tror på sig själv och entusiastisk över att vara med om en förändring. Han eller hon vill inte vara som alla andra. Det är så punken var och hur hela rörelsen började.
- Men nu? Jaha, du kallar dig för punkare för att du har plånbok med en kedja i, säger Matt och gör sig lustig över dagens så kallade MTV-punkare samtidigt som han försöker imitera en dålig gitarrist.
- Punk kan uttrycka sig i så många olika former men det där är inte punk! Det finns så många genredefinierade band där ute men samtidigt en massa får som blint följer efter.

Hur ser ni på straight edge-rörelsen?
- Jag tycker det är en grym grej, svarar Joby.
- To each his own, bro', lägger Matt till och fortsätter:
- Vi är inte straight edge. Å andra sidan har vi vänner och känner andra band som är det samtidigt som vi hänger med riktiga partydjur. Jag skulle faktiskt inte kunna bry mig mindre. Du bestämmer vad du ska göra!
- Jag har stor respekt för människor som väljer att leva sina liv fullt ut efter sina ideal, vare sig du är homosexuell, straight edge eller vad som helst, svarar gitarristen.

Vad är det som gör just The Bronx till punk?
- Förutom det som Joby sade förut är det även det att vi gör ett ärligt försök att hela tiden vara annorlunda. För oss handlar det mer om just denna inställning än om själva musiken som gör oss till punk eller hardcore. Vi spelar energisk och upplyftande musik som kanske inte alltid faller inom denna genre men det är varje bandmedlems inställning som gör oss till de vi är och skapar den äkta punkkänslan.

The Bronx/El Bronx
Om läsaren fortfarande tvivlar på The Bronx äkthet och kärlek till punken kanske bandets sidoprojekt El Bronx kan få denne att ändra uppfattning. Gruppen med den spanska prepositionen är inget mindre än samma gäng killar som gör samma musik fast med mariachiprägel (en mexikansk musikstil, förf. anm.) istället.
- Vi släpper den första skivan som El Bronx i mitten av augusti, säger Matt.
- Mer punk än så kan det inte bli, bränner Joby av med.
- Precis, det blir inte mer punk än så här. Det är rått, energifullt och jag tycker att just denna skiva införlivar vår inställning och känslan vi har till hela scenen. Hela grejen började egentligen bara som en kul grej och för att vi skulle kunna få utlopp för våra andra intressen och kanske göra ett framträdande på TV. Det slutade med att projektet öppnade upp oss alla och fick oss inspirerade. Vi skrev 15-16 låtar som bara kom av sig själva och som blev väldigt originella. Nu kan vi inte hålla oss från att släppa skivan till övriga världen.

Ni har uppträtt live som båda banden och jag har sett posters där en spelning innehåller både The Bronx och mariachivarianten.
- Ja, vi har gjort det i och med att vi snart släpper mariachiskivan. Samtidigt har vi även uppträtt som antingen bara The Bronx eller El Bronx. Det är schysst att man kan ha den möjligheten att få utlopp för två skilda saker.

Sätter ni på er mustascher och sombreros som El Bronx?
- Haha, vi har kostymer för det men när vi gör det är det på riktigt. Vi kör inga halvmesyrer utan vi ger alltid järnet. Vi gör aldrig något halvdant i det här bandet.

Ert senaste album är mer rättfram och okomplicerad rock n' roll jämfört med de tidigare som var snäppet hårdare. Var det något ni hade i åtanke när ni skrev musiken och var ni aldrig rädda för fansens reaktioner?
- Vad jag har hört är enbart positiva reaktioner, svarar Matt. Våra fans gillar oss för vad vi vill göra, inte för vad vi gör för någon annan. När vi skrev musiken hade vi ingen generell plan eller uppfattning om hur det skulle låta utan vi testade oss fram tills vi hittade något som funkade för oss. Det är denna känsla vi är ute efter och jag tycker skivan blev riktigt grym. Det var det första albumet vi gjorde i vår egna studio och jag tror att det var anledningen till att skivan har en så pass avslappnad stämning vilande över sig. Jag älskar den och jag vill bara göra fler skivor. Jag har blivit lite besatt av att spela in på sistone.
- Vi vill göra så mycket musik vi kan. Vi älskar det vi gör och vi vill åka världen över och spela vår musik på andra ställen vi älskar.

Killarna visar oss lite roliga bilder ur Slash och David Lee Roths böcker och skrattar åt de bägge musikernas liv innan de båda samlar ihop rester av killarna för en plåtning. Precis innan vi ska skiljas åt kommer en dansk festivalarrangör fram och frågar om inte vi alla har lust att ställa upp och måla tavlor som sedan auktioneras ut för välgörande ändamål. Matt och Joby tittar på varandra innan de tar tag i alla penslar och färgtuber och skapar sin egna kreation. Ja, The Bronx gör sannerligen precis vad de vill.

Text: Tomasz Swiesciak

Burst, rätt band på fel scen

2009-09-28T18:12:00.000Z

(tidigare publicerad för Rockfoto)

Hur många epitet kan man sätta på ett band? Progressiv post-hardcore? Sludgig post-thrash? Vad spelar det för roll egentligen? Det enda som är av någon betydelse är att Bursts experimentella musicerande är lika viktigt för det svenska näringslivet som oljan i Irak är för USA.

The Oceans uppvärmning ger mig inget mer än ett tinnitussus i öronen. Ljudnivån är på tok för hög. Jag var orolig att detta i samspel med Debaser Slussens sunkiga lokal skulle förstöra det svenska kollektivets framförande. Men jag blir dräpt av min egen arrogans.
För även om detta är killarnas tjugosjunde spelning märks det inte av. Det komiska i hela situationen däremot är att Robert Reinholdz sitter barfota i en fåtölj och spelar. Jag väljer att se det som ett pretentiöst framförhållande till mannens yrke och faktumet att han har en uppsjö av dist- och effektpedaler framför sig. Med tanke på att gitarristen ser ut att befinna sig i trans under hela spelningen spär detta bara på bandets excentricitet.
Resten av medlemmarna är beväpnade till tänderna med musikaliska projektiler och övertända till den grad att jag tror att de kommer bränna av sin arsenal efter första bästa låt. Sångaren Linus Jägerskog startar ett eget litet tredje världskrig mot en annars så otaggad tisdagspublik.

Från de första ekande tonerna i det pampiga introt till de inledande riffen i den nästan tio minuter långa (We Watched) The Silver Rain till den avslutande benkrossen i I Hold Vertigo håller Burst mig fast i sina stålklor och pressar på till den grad att jag känner min ryggrad bryta av. Precis när jag tror att jag har bandet uträknat och deras drömska melodiska passager och smäktande gitarrlandskap förpassat mig till en sagovärld där min själ befinner sig i ett evigt lugn; precis då får min fiktiva verklighet sig en törn och istället föreställer jag mig själv djupt nere i en kloakbrunn där locket sakta läggs på.

Hela spelningen är framförd med kirurgisk precision och jag önskar att jag hade makt nog att slänga ut alla andra människor och få vara den enda åskådaren på Debaser. Nineteenhundred är så minutiöst framförd att de dräpande taktbytena från trumslagaren Patrik Hultin får mig att skrika inomborda av ren illvilja och vanvett. Låtarna talar till mig och mig enbart. Ikväll tillhör Where The Wave Broke ingen annan än undertecknad.

Det enda felet ikväll är att spelningen är på tok för kort och att scenen inte gör bandet rättvisa. Burst är menat för de stora arenorna och det är ett band som måste bevittnas live. Se hit världens regeringar. Har Sveriges gett In Flames pris för bästa musikexport samtidigt som våra norska grannar sponsrar Opeths turné kan väl åtminstone någon terroriststat stödja Burst?

Intervju med Shawn ”Clown” Crahan, SLIPKNOT, 12 november 2008

2009-09-17T20:47:00.004Z

(tidigare publicerad för Rockharder Reviews)

Det är med skräckslagen förtjusning jag står utanför det pressrum på Hovet där jag får min halvtimme med hjärnan bakom det Iowabaserade niomannakollektivet. Det lilla klaustrofobiska logiet är egentligen sjukrum nr 1556 som temporärt blivit omgjort till pressrum…

Efter en del tidsförskjutningar får jag äntligen min audiens med Shawn Crahan. Den 38-årige, kortvuxne amerikanen sitter i sin fåtölj och ger mig en psykotisk blick. Jag inser att jag har tagit på mig en utmaning och i det här skedet har jag ingen aning om vart vår diskussion kommer leda. 40 minuter senare är situationen annorlunda.
– Vad är det för fel på världen, Shawn?
Amerikanen ändrar varken ansiktsuttryck eller tonläge.
– Vad är det som inte är fel med världen? Jag tror att människor har totalt glömt bort att vara mänskliga. Kanske behöver alla skära upp sina handleder och smaka på sitt eget blod. Någonstans under tidens gång har människan utvecklat åsikter som inte är bra. Vi har blivit för smarta för vårt eget bästa och vi är inte särskilt intelligenta. Kanske bör vi titta ut genom fönstret och inse hur dumma vi är.
Shawn knackar på klinkerplattorna i det lilla rummet, ögonen far runt som om de letade efter någon slutgiltig sanning.
– Inget av detta är särskilt smart. Vi måste gå tillbaka till grunden och sluta bry oss om vad personen närmast oss tycker. SLIPKNOT är i mångt och mycket botemedlet. Många säger att vår senaste skiva har gjort oss till nummer ett i världen och jag avskyr det påståendet. När jag startade det här bandet var vi nummer ett. Vi har varit nummer ett från första stund, varje dag. Vi är fortfarande nummer ett idag. Att omvärlden har valt att omvärdera sin syn på oss betyder inte ett skit för mig.
– Jag är oerhört lycklig och tacksam för att jag ligger i paritet med mina egna mål och drömmar. Och efter tio år av uppoffringar; allt ifrån att missa födelsedagar och högtider till föräldrar som gått bort och att vara för långt hemifrån för att kunna hjälpa sitt eget barn börjar det löna sig. Ibland undrar jag om inte omvärlden har gjort oss till nummer ett, bara för att kunna göra oss till nummer två när det passar. Men det spelar ingen roll, vi har varit nummer ett sedan vi sparkade in dörren och gjorde alla medvetna om vilka vi är.

Livsstilen SLIPKNOT
Är då SLIPKNOT mer än bara maskerna, liveshowerna och musiken?
– Det har alltid varit mer än bara detta. Det är en våldsam och smärtsam livsstil. Jag har försökt att förklara detta för människor förut. SLIPKNOT existerar enbart på grund av ens smärta. Jag har alltid skurit mig öppen och visat mitt lidande för andra. Människorna runtom mig är egentligen bara en spegel av frid för någon som vill bli hörd, som jag. Jag har gjort mig själv till någon som måste bli hörd men aldrig någon som behöver bli sedd. Jag är inte någon som måste bli dömd på grund av mitt yttre. Det betyder inget för mig och har aldrig gjort det heller.
– Vad händer när du sätter på dig masken?
– Den tillåter mig att leva. Under 23 timmar är det ett helvete och detta är den enda timmen jag har. När ’Clown’ kommer börjar jag leva. Jag har ett femtonårigt äktenskap och fyra barn. Jag har gett upp nästan alla möjligheter att få träffa dem, att få stå vid sidan av planen när min son spelar baseball, jag missar alla deras fritidssysselsättningar, kan inte vara med på skolans föräldraträffar och får inte delta i deras uppväxt. Allt för att jag ska kunna leva.
Shawns tonläge är inte lika hårt nu och han ser märkbart plågad ut när han berättar om allt han går miste om i sitt familjeliv.
– Jag kan fortfarande inte sätta fingret på vad allt detta handlar om. Alla dessa ungdomar som kommer till våra spelningar, kommer för att se något annorlunda och det är vad detta handlar om. Intervjuer, recensioner och allt annat är oväsentligt. Jag är långt hemifrån och jag är här enbart för en sak, inte för att prata med dig, utan för att gå på den där scenen och frigöra mig själv. Jag behöver inte bevisa något för någon annan förutom mig själv. Och jag vet att när jag går på scenen och bevisar detta för mig själv, hur svårt det än är, är det detta som krävs av mig. SLIPKNOT är de vi är på grund av att vi varje gång, varje skiva, varje turné, visar att vi står fast vid oss själva och vår vision.

Konst och clowner
– Är visionen värd all denna uppoffring? Är du nöjd över situationen trots du missar dina barns uppväxt och att du inte finns till hands?
SLIPKNOTs plågade geni och tillika trummis, suckar uppgivet och försöker förklara sig.
– Det kanske ses som att jag bara klagar. Jag har fortfarande inte alla pusselbitarna och jag vet fortfarande inte vad jag gör här.
– Har du funnit några av de pusselbitar du pratar om?
– Ja, verkligen. Jag är ju fortfarande här. De är viktiga att hitta för gör jag inte det är allt slut. Jag har lärt mig att jag kanske inte har något val eller kontroll över mitt liv. Och kontroll är något satanistiskt. Kontroll förvirrar alla. Kvinnor blir påtryckta denna kontroll av sitt utseende, sin vikt och hur de blir uppfattade av andra.
– Vi måste släppa på denna kontroll och inse att det kommer ta tid för oss att förstå saker.
– Man får en Hall Of Fame-belöning för 25 år i tjänst medan vi bara gjort detta i tio år. Har jag någonsin trott att jag skulle vara här idag? I helvete heller! Jag trodde vi skulle komma ut, sparka skiten ur världen, göra det bästa av vad vi hade och hålla oss till vår vision och sen bara försvinna.
– Kommer ni fortfarande vara här om ytterligare tio år?
– Jag vet inte. Det är varken tryggt eller hälsosamt att vilja det. Du ska inte önska det eller hoppas utan bara låta omständigheterna råda. Jag håller mina ögon öppna, jag vill inte dö i en bilkrasch utan är uppmärksam på livet. Jag vill leva slumpmässigt. Jag vill ha i åtanke de saker andra inte tänker på. Detta kommer att få mig att leva längre istället för att låta omvärlden programmera mig och få mig till någon som den själv vill.
– Om du nu släpper på all kontroll, var kan du se SLIPKNOT i framtiden?
– Jag kan inte tala för alla i bandet men jag är alltid ute efter att dyka ner i djupet, att blanda det medvetna med det omedvetna. Och att blöda färg! Jag vill bara att det ska vara konst. Jag är egentligen ingen hårdrockare och har aldrig varit det. Jag är konstnär och när jag skapade bandet och musiken tog form hjälpte det mig att få ur mig all smärta.
Shawns bitterhet är som bortblåst och hans tonläge har höjts ett snäpp när han ger följande oklara beskrivning om bandets framtid:
– Jag vill att alla i bandet ska röra sig i en riktning mot sig själva. Jag vill att de ska hitta sig själva inom denna enhet och säga ’ok, jag kanske inte förstår fullt ut vad vi gör men jag går med på det eftersom det är vad vi i bandet gör’. Alla för en men samtidigt vill jag att alla ska vara trygga med sig själva under resans gång och veta var de står.
– Jag vill inte skriva en till jävla The Heretic Anthem. Det skulle tråka ut mig totalt! Jag vill kontinuerligt skapa målningar som kan hängas på väggarna som du, i ditt vardagliga liv och i ditt känslomässiga tillstånd, kan vända dig till och få utlopp för. Om du känner för att titta på ”Iowa” gör du det eller så vänder dig till ”Vol. 3, The Subliminal Verses” och dyker ner i den. Fungerar inte det, kanske du vänder dig till ”All Hope Is Gone” och denna målning hjälper dig att ventilera dina känslor.
Clownen är uppeldad och gestikulerar vilt när jag avbryter honom.
– Jag förstår precis vad du försöker förmedla. Jag har alltid haft en känsla, trots att era skivor skiljer sig från varandra, att själva essensen av SLIPKNOT alltid funnits där.
– Precis! Det kommer alltid finnas en rot som är SLIPKNOT. Du kommer alltid höra det på långt håll och tänka ’det där är fan SLIPKNOT!’. Det där kommer aldrig att försvinna och ärligt talat vet vi inte hur vi inte skulle kunna vara det.
– Att återskapa något av det vi redan gjort skulle vara en katastrof. Jag vill att vi hela tiden ska öppna upp oss för omvärlden och ta risker.

Aggressiv musik, instabila psyken
Det är inte lätt att hänga med i konstnärens formuleringar och jag måste kontinuerligt avbryta honom för att komma vidare i mina frågor och inte hamna i alltför pretentiösa utsvävningar. Inte alltför sällan blir svaren dubbeltydiga.
– Jag har alltid haft känslan av att SLIPKNOT måste må psykiskt dåligt för att kunna skapa aggressiv musik. På era två senaste släpp går det att skönja en viss positiv inställning och musiken har blivit mer melodisk och lättsam. Med tanke på att ni vuxit som individer, känner ni att ni hamnat i en lättsammare position i livet?
Clownen harklar sig, försöker ta ton och svara men tappar bort sig innan orden formas i hans mun. Han suckar djupt som om detta vore den svåraste frågan han fått.
– Nja, jag tycker inte det.
– Är du lyckligare nu?
Shawns suckande blir ännu mer påtagligt. Han vrider och vänder på sig i stolen och det är tydligt att han inte vet vad han ska svara.
– Jag är nog mer nöjd med mig själv nu. Jag har förändrats mycket men jag åldras besvärad av att vara tolerant mot andra människor. Jag har själv insett att jag inte bryr mig nämnvärt och inte har något tålamod att se människor mogna. Smärtan växer sig stark i olika områden och jag tror aldrig att vi någonsin kommer vara lyckliga. Vi kommer aldrig förstå varandra fullt ut och komma överens. Jag bryr mig inte, jag är stark i mig själv och jag kan gå ut och starta ett nytt jävla SLIPKNOT. Jag kan vara Clown någon annanstans!
Den excentriske 38-åringen säger emot sig själv igen. På frågan om vad som skulle hända om någon av de åtta övriga medlemmarna hoppar av, svarar han:
– Det är svårt att säga. Kanske fortsätta, vad vet jag? Visst, pengar gör konstiga saker med en men det är ett faktum att om Clown hoppar av så…
Shawn gör grimaser och härmar en gråtande människa.
– Människor på utsidan kommer börja snacka och tro en massa grejer ’wow, SLIPKNOT har en ny grej på gång’ eller ’SLIPKNOT kommer ersätta Clown med någon bättre’. Det är bara en dockteater. Ta VAN HALEN till exempel, för mig under min uppväxt var detta band David Lee Roth och när Sammy Hagar tog över hade bandet stake att kalla sig för VAN HALEN eftersom det var lättare för dem att fortsätta i samma spår. De som tycker att det är samma band kan dra åt helvete! De som växte upp med David Lee Roth kommer tycka att han är bandet men sen finns det en procent som kommer tycka att Sammy Hagar är VAN HALEN. Det är ingen idé att prata om sådant eftersom vi just nu är tillsammans och det är det enda viktiga. Vi har varit tillsammans i tio år i och hållit ut i detta experiment i mänsklig tolerans. Vi får se hur långt vi kan ta det och ändras det, ja då ändras det. Det finns medlemmar i bandet som skulle göra en skillnad ifall de hoppade av och då skulle det ändra kemin.
– Hur klarar ni av att vara så toleranta mot varandra med tanke på att ni är nio olika individer?
– Vi är inte toleranta mot varandra. Vissa dagar går det bara inte att stå ut. Det här bandet är precis det folk tror att det är och inte. På scen är det så uppriktigt som det kan bli. Vid sidan av är det en jävla cirkus. Det är vår business, våra liv, våra storys och det är jättesvårt. Sanningen är emellertid att vi är nio helt olika killar och ingen av oss skulle umgås med varandra utanför denna jävla turné. Det är därför det tar sådan tid mellan varje skiva; ’Jag vill inte att du ska ringa mig. Jag vill inte se dig utanför min dörr, jag vill inte ta en öl med dig’. Jag bryr mig inte om dig på det sättet’. Det kanske låter hårt men det är lite av vår magi och en anledning till att vi inte dödar varandra.
Med nio olika viljor kan man fråga sig hur SLIPKNOT lyckas behålla den kreativa processen och om alla i bandet får sin röst hörd.
– Jag är pappan, oavsett om de gillar det eller inte men alla har varsin roll och under de tio åren har dessa roller förändrats. För mig personligen har jag varit upptagen med att vara fadersfiguren, affärsmannen och bandets artist. Detta gjorde att jag inte var lika involverad i musiken i början men jag såg jag till att saker blev gjorda. Nu? Åt helvete med det. Jag kommer inte sitta i ett rum med ett rövhål till producent och bli tillsagd att göra saker bara för att. Jag är själv producent, ingenjör, trummis, artist och musiker. Det viktigaste att påpeka är att jag först och främst är artist. Jag har en massa saker som kretsar i mina tankar, en massa parallella teman som - utan att jag vill förolämpa någon - går så pass över alla andras förstånd. Det är vad jag gör och det är min talang. Precis som Corey (Taylor, sång) kan skriva texter som får skaror av ungdomar att gråta till dem eller rista sig i armarna.
Jag instämmer i beskrivningen att sångaren och ansiktet utåt kan sina texter. Ta till exempel balladen Snuff, otypiskt ett band som SLIPKNOT, men kanske inte sångarens sidoprojekt STONE SOUR.
– Det var faktiskt en lätt låt. Jag hade sju låtar som jag ville ha med men inte en enda av dessa hamnade på skivan eftersom människor är rädda för min musik. Corey hade sex låtar och vi spelade dessa för varandra. Snuff var den sista han spelade för mig och jag stirrade honom uttryckslöst i ansiktet och frågade om inte detta var en STONE SOUR-låt. Han svarade ’nej, jag skrev den faktiskt med SLIPKNOT i åtanke’.
– Egentligen, vad spelar det för roll om det är SLIPKNOT eller STONE SOUR? Det är ren konst. Jag gick verkligen in på djupet på låten, jag tror vi alla gjorde det. I början var alla rädda för vad omvärlden skulle säga om hur den lät men sedan insåg vi att det faktiskt är vi som är lärarna, inte omvänt.
– Samtidigt har många fans sagt att de tycker det låter för mycket STONE SOUR över ”All Hope Is Gone”. Hur relaterar du till detta?
– Vad ska jag göra? Både sångaren och gitarristen i STONE SOUR är sångare och gitarrist i det här bandet.
Clownen liknar sin sångare vid en modern Jim Morrison.
– Corey gör saker i STONE SOUR som han inte kan göra här. Jag tycker det är vackert att han kan göra saker i SLIPKNOT nu som han inte kunde göra tidigare, varför han behövde STONE SOUR. Det är förändring, det är kärlek och det är att söka ny mark!
– Ni har ju även en annan otypisk låt, Til’ We Die som du spelar trummor på. Är det den enda låten där du medverkar fullt ut?
– Nej, vi skrev ett till album som mer eller mindre blev lagt på hyllan. Men med alla bonusspår och specialversioner blev jag tvingad att ta med vissa av de här låtarna. Jag gick med på det motvilligt. Skivbolag du vet, jävla fittor.
– Hur kommer det sig att ni bara spelar de två senaste singlarna på denna turné? Vill ni inte marknadsföra den nya skivan ännu mer?
– Vi har väntat så pass länge på att ha en backkatalog att stödja oss på. Jag vet inte vad som hände men med ”All Hope Is Gone” exploderade kärleken för allt det gamla. Alla bara brast ut i ett ’helvete!’ och var glada över allt gammal material vi skrivit. Det var en riktigt uppfriskande känsla och även om ingen av oss förstår något av detta har vi med största sannolikhet roligare nu än någonsin tidigare. Det är skönt att ha möjligheten att välja fritt från alla våra album och det är inte alls viktigt för oss att trycka ner den nya skivan i halsen på folk. Skit i skivbolagen, skit i MTV, skit i allt! Titta på oss, vi kan göra precis vad vi vill!
– Vi kommer inte att spela Wait & Bleed och det gör mig glad. Jag tror att ett litet avvisande från vår sida kommer göra dig hungrig. Jag kan inte komma ihåg ett tillfälle då jag haft så här roligt på scen med de här killarna som nu. Första skivan var en krigsförklaring mot världen, den andra ett krig mot oss själva, tredje albumet en rehabilitering och nu är ”All Hope Is Gone” ett ’fuck you, vi kan göra vad vi vill!’.
– Men jag vill inte tänka på det. Ju mer jag tänker på det, desto mindre lycklig kommer jag bli.

Text: Tomasz Swiesciak

Where Icarus Burnt His Wings

2009-09-10T22:20:00.003Z

If I'd ever question love again
May God strike me down
Regretfully, I still wait
To see if I'm up for the challenge

If the mindlessnes takes me again
Let me lose my instant presence
Don't listen to me but still I need to ask:
Would you act upon the chance of vengeance?

Remember that sugar-coated October night?
When we departed with great ambition in sight
A 25 hour flight, day turned to night
The air hostess tucked me in
As I returned home corrupted with fright

The different twists and turns we took
On our Remembrance Day
Did I ever imagine you'd greet me and say
'I've dyed my hair black, how do you like my new look?'

The coldest winter cracked my bones
I'd still be in my old clothes

A faded, worn out shirt to wear
But with the love I held so dear
Speak to me, let me hear
'You'll be alright, hang in there
The universal love is not your cross to bear'

Porcelain Doll Of Youth

2009-08-29T22:13:00.001Z

My little porcelain doll
Will you be with me when I grow weak and weary?
To remind me of my youth
You are a reverie to unfold

She borrowed my smile
A false pretence on her lips
I curse her in all her excellence
And hope for the day she’ll die

My porcelain doll, my possession
My serene paradise
My precious obsession
I look at you as you turn to ice

My thoughts are sober today
As I drink myself away (from this hell coming my way)
Let alone I need to vent
Given a window to voice my dismay

As you triumphantly stand tall
Consequently, I still fall
I fall from the shores
At tragic heights I will be torn asunder
And wither with my unspoken words at hand

I loved you for a day
But ached for a lifetime
You threw the creation away
Your heart was never mine

Come serenity
To my rescue, for what it’s worth
Paint my death in absolute certainty

Velvet Shield

2009-08-07T21:28:00.001Z

All this time I’ve felt alone
But I’m not ready to redeem myself just yet
Whatever people say I’m not

I tend to blame myself for the things gone wrong
But now I point my finger on you all
I bow to none

Is this what you came for?

Supply & demand
Crash & burn

I intend no harm
The poisoned well
A substitute for a private hell

Selection
Submission
Rejection
Fall & die

The saying goes: ’a lesson lived, is a lesson learned’
Fuck that, I’m all about survival

Introversion
Perversion
Handclap

I’ve broken the code several times
Trespassed my own beliefs
Do no right, do no wrong
Rely on yourself
Everything could end up in an unexpected turn

Carcass witnesses
Amphetamine reality
Disharmony overdrive
Body fluid overload

Fed-ex my life
I lower my velvet shield
On my knees I yield

Turn these pigs and myself into human

Sired By

2009-07-27T18:29:00.002Z

In darkness enshrined
I find the outermost rim
A silence, a fire
And the will to transpire

The Northern most
Led by a man without desire
Suffice to say
He invaded the host

A divinity perplex
We're lost in our weak flesh
A lie for every breath
This communion will be our death

This velvet armor of mine
Hidden
A robe to disguise
The love I was sired by

19.07

2009-06-29T19:27:00.003Z

Vagn fyra mot en mors kärlek
En timme av det förgångna
Jag borde ha förstått att det var en lek
en i raden, en av många

En impuls att såra som föregick mig
De minnen jag lärt mig att sakna
Men att ödsla min tid och tänka på dig
Är något jag aldrig kommer få tillbaka

I en romans av dåtid
Må det vara ett halvår, kanske en livstid
En enkelbiljett, spontan, så hårfin
En chans härifrån som fick mig att förstå hur jag mår

Vi skålade för enkelhetens namn
'När morgondagen gryr ror du allt i hamn"
Ett hånleende så bittert i en stad jag lärt mig älska hatande
'Du kunde ha levt ditt liv mer bejakande'

Ett bloss fyllde min lungor, glöden minns jag än idag
De löften som du gav, som du svek
Är bara en skugga av din forna blekhet
En fylla ifrån ditt sökande efter en helhet

De ljud som fyller detta rum
Avsaknaden av verklig sömn
Väckarklockan, allt gör mig påmind
Om hur livet skulle levas och du skulle bli min

Men täckningen gjorde sitt
Jag ringde en vän som påminde mig om att tänka på allt som var mitt
'Gör inget för någon annan, inte för henne, allt detta är ditt'

Jag skrattade, lade på
Men inte utan att lyssna
Bad min mor om ursäkt och bad min far farväl
Men inte utan att fråga om allt var väl
'Min son, min man. Du lever så gott du kan'

Funeral Friend

2009-06-09T23:08:00.000Z

I wrote a letter to darkness, my friend
Scrambled letters I wish I would never have sent
As the years pass by
He will always be by my side
To the very end

I wrote an anthem to life, my celebration
Some tunes I’ll never write again
As the hours went by
Out of chord I sang
It became my obsession

There something hidden behind the power lines
A darkened sound I’ve never heard

Please send me to hell
I play the part of the innocent this time
This haven is nothing but my own
I’ll try to pretend I’m doing well

”Ursäkta att vi är så bra, vi ska genast blir sämre” – intervju med Mustasch

2009-05-31T19:55:00.002Z

(tidigare publicerad för Rockfoto)

Med ett tajt dagsschema och en soundcheck som dragit ut på tiden blir jag till slut inbjuden till Grammisvinnarnas loge. Bland öl och chips pratade vi om det gångna året, Jack Daniels, bandets inriktning och att gå ensam hem från krogen.

– Tjena! Ja, vi är på g till KGB. Du, jag ringer snart.
– Ska vi dit också?
– Ja, det tror jag.
– Är det någon som har en huvudvärkstablett?

Det blir lite smårörigt att intervjua ett helt band, i synnerhet då de flesta medlemmarna pratar i munnen på varandra.
– Är ni slitna från igår?
– Nej, det är bara en hederlig gammal huvudvärk, svarar Mats (Hansson, trummor).
Sångaren och frontmannen Ralf Gyllenhammar står fortfarande uppe vid scenen och röker.
– Jag får väl ta och fråga honom senare om hur det känns att bli farsa.
– Det vet jag sedan tretton år, det är jättebra.
Till höger om mig i soffgruppen har jag David Johannesson, tidigare gitarrist i Sparzanza.
– Hur kommer det sig att du började spela i Mustasch?
– Vi har varit förband åt Mustasch sju-åtta gånger…
Ralf har kommit in i logen och avbryter David.
– Jag vet inte vem det var som myntade uttrycket. Ralf tittar på Mats och han svarar:
- ”Ät nu ordentligt pojkar så vi kan supa sen”. Sånt imponerar på oss, haha. Japp, där har vi honom, kan han spela gitarr? Skitsamma, bara han kan supa.
Jag vänder mig till David igen.
– På den vägen var det. Jag åkte med på en tvåveckorsturné i Tyskland och efteråt fick jag frågan om jag ville hänga på.
Ralf: – Baby-Mustasch kom in för sex veckor sedan rakt in i A-laget!
– Du spelar otroligt banala solon stod det i en recension, säger Mats (Johansson, bas) skämtande.
– Hur tog de övriga medlemmarna i ditt gamla band emot nyheten att du byter till Mustasch?
– Det var lite tufft. Min brorsa och mina barndomskamrater spelar där så det var tungt, så klart. Men nu får jag leva på musiken.
Jag vänder mig mot de övriga i bandet och ställer nästföljande fråga rakt ut.
– Ni alla har ju lite av en arbetarbakgrund. Är Mustasch ett band för arbetsklassen?
– Arbeta så lite som möjligt för att klara sig är väl ett arbete i sig så visst är vi ett arbetarband, haha, svarar bassisten.
Intervjusituationen blir inte mindre besvärlig när Ralf börjar berätta om Darins skivsläpp dagen innan under tiden jag frågar David om bandet aktivt sökt någon ny medlem. Tydligen hade Darin orsakat ett stort säkerhetspådrag och man hade räknat med att 3000 människor skulle dyka upp i en lokal som tar 800. 184 personer hade dykt upp för att se Idol-tvåan…
– De hade sin gitarrtekniker Kristian Laimaa en sväng och sedan Martin Boman från Radio Bandit.
Ralf: – Han ville fortsätta med sin radiogrej och tur det. Intervjuar du nu eller?
Någon i bandet hojtar till med att allt som sägs är ”off the record”.
Ralf: – Nej, men Martin Boman, han har ju ett eget band och så kör han sin grej på Bandit så han kände väl att han inte ville. Jag satt och surfade på MySpace och så gick jag in på Sparzanzas sida och Davids favoritband var Mustasch så jag gillade honom.
David: – Självklart ville jag göra det här men det var bara det känslomässiga och att vara ifrån sin familj. Det var lite ”hard feelings” mellan min bror och mig.
Mats Hansson: – Jag tror det var en sådan där brorsgrej. Hade någon annan i bandet hoppat av så hade det inte varit lika stort.
– Vad var det som föranledde medlemsavhoppet i Mustasch?
Ralf: – Hannes ville inte turnera.
Mats Johansson: – Vi vill syssla med det här på heltid och det ville inte han. Vi hade ett möte om det här i våras om vad vi skulle göra till hösten och han kunde inte vara tillgänglig.
Den forne gitarristen fick ett ultimatum av bandet att antingen säga upp sig från sitt vanliga jobb eller från Mustasch. Bandet förklarar att de inte hade kommit någonvart med honom och inte vill stå och stampa på samma ställe.

Den bästa plattan i karriären och en Grammis i ryggen
Göteborgarna har blivit nominerade två gånger tidigare för sin svängiga hårdrock utan att kamma hem någon Grammis. Med ”Latest Version Of The Truth” fick bandet slutligen sin efterlängtade statyett. När jag träffade frontmannen under Metaltown 2007, förklarade han att de skulle vinna eftersom de nu hade den bästa plattan i karriären.
– Det känns rättvist, svarar Ralf kortfattat.
– När får vi höra något nytt från Mustasch?
– Vi ska faktiskt in i studion i februari.
Någon annan i bandet tillägger att tanken är att ha en ny skiva ute 2009 och köra en mindre Sverigevända innan dess och även följa upp med Tyskland i maj igen. Ralf berättar om senaste gången Mustasch uppträdde i det landet tillsammans med Die Apokalyptischen Reiter.
– Vi spelade med dem eftersom det är ett stort band i Tyskland. Eller stort? Vi är större i Sverige än vad de är i Tyskland. De hade ett snitt på 500 pers på varje spelning och det gick fruktansvärt bra. De är kända för sina hardcorefans. Vi spelade i 40 minuter och körde igenom sju eller åtta låtar och efter tio minuter hade vi greppet om dem. När vi hade spelat klart kände de bara att de ville ha mer. Så var det varenda spelning. Promotorerna hade slängt sig över telefonerna och ringt vårt management och sagt: ”fan, vilka grymma grabbar, vi måste ha dem igen”.
Mats Hansson: – Du är ju väldigt ödmjuk Ralf…
Ralf: Jag är ödmjuk men det var ju så! Ursäkta att vi är så bra, vi ska genast bli sämre!
Mustasch har spelat nästan överallt i Europa och förklarar att de bara gjort två gig på andra sidan Atlanten, varför de inte fått något stort erkännande där än.
Ralf: – Lamb Of Gods trummis, Chris Adler skrev till oss och sa att han kämpat sig blå inför varje turné för att få med oss för att vi är så fruktansvärt bra. Han är sugen på att spela med oss.
Det blir ingen större USA-lansering för Mustasch utan bandet klargör att de börjar lugnt med Tyskland först. Hur kommer det sig att alla svenska band väljer att lanseras där?
– Tyskarna gillar hårdrock, svarar bandmedlemmarna i mun på varandra. Det är klubbar överallt och ett turnévänligt land.

Jesus och superhjältar
Förutom rollen som sångare i Mustasch, är frontmannen även radiopratare och programledare på TV7. Han gjorde även en musikalisk eskapad och sökte till Jesus Christ Superstar.
– Jag var på audition och blev kallad till en andra omgång. Jag rådgjorde med managern och han sa att det inte kommer att gå. Jag hade varit uppbokat i ett halvår och inte kunnat göra någonting annat under tiden. Om jag får välja att spela hårdrock med mina glada spelmän eller sjunga med Ola Salo i ett halvår, ja…
– Jag vet att du har svårt att fatta det, haha. Jag tycker om Salo men det är kul att driva med det. Han är lite speciell men han är framgångsrik. Han har en Rolex, det har inte du.
Lång tystnad följer varpå jag svarar.
– You got me, Ralf.
Jag vet inte om bandet skrattar med mig eller åt mig.
– Det gastas en hel del om Jack Daniels. Är ni sponsrade av dem?
– Nej, vi går in på deras lager och själ, haha. Vi är inte sponsrade men vi samarbetar. Innan vi började jobbade med dem hade jag ingen aning om att de hade flera olika sorter.
Därefter följer en lång redogörelse från bandets sida om vilka whiskysorter som är bäst. Avslutningsvis frågar jag bandet om de kan berätta vad publiken kan vänta sig av kvällens spelning.
Ralf: – Det kan vi inte för att vi inte har gjort den än, är den smådryga kommentaren jag får.
– Varför frågar ni sånt? Har du läst standardmall 1A för journalistik? Är den relevant?
Förvisso, det är en standardfråga men bandet gör sig ändå besväret att svara på den och förklarar att spelningen kommer bli speciell.
Mats Hansson: – Du kommer missa något!
Ralf: – Mitt i setet kommer vi släcka ner allting och vi kommer visa en liten kortfilm under mellanspelet ”Scyphozoa”. Namnet betyder manetdjur och vi kommer köra en film med maneter till ljudet av gitarrer och stråkar. Sedan har vi, för att vara svensk standard, en påkostad ljusshow. Lite pyroteknik blir det också men inte så mycket för du kan inte slå In Flames på pyro.
Mats Hansson: – Sen har vi surroundljud, Mustasch 5.1, haha.
Just stråkarrangemangen är något som utvecklats hos göteborgarna och kommit alltmer på senaste skivorna. Ralf redogör för sin konstnärliga vision på den kommande plattan.
– Vi ska rensa ut de här låtarna som till exempel ”Forever Begins Today”. Nu vet du kanske inte vad det är för någon?
– Jo, jag tycker det är i särklass er starkaste låt och sist vi pratade tyckte jag den lät som soundtracket till en Bondfilm.
– Just ja! Grejen är den att jag vill ha en skiva som är hård men samtidigt sorglig. Ungefär som ”I Hunt Alone”. Melankolisk men ändå arg och sur på samma gång. Ungefär, ”ensam och på väg hem från krogen”. Jag vill ha sura riff och en tuffare platta helt enkelt men stråkarna kommer fortfarande att finnas med.
– Jag har slagit näven i bordet och sagt: ”den här gången gör vi det helt rätt från A till Ö”. Tobbe som gjorde förra skivan ska vara med och producera men sen ska den fan skickas runt till fem mixare i USA som han känner. Såna där riktiga hotshot-mixare. Det kommer kosta mellan 300 000 och 600 000 att mixa vår platta. Vi ska köra ett blindtest bland dem och välja ut de låtarna som vi tycker låter bäst. Det kommer bli dyrt. Vill inte skivbolaget skjuta till pengar då får vi fan köra gig emellan och stå för det själva. Men det ska bara göras!
– Fan vad jag är sugen på öl nu! HELVETE!
– Det är väl bara att ta en, undrar jag?
– Jag har avlagt ett nykterhetslöfte sedan två veckor tillbaka. Ikväll efter giget…

Tomasz Swiesciak
2008-12-02

Broar & gråstenar

2009-05-13T18:54:00.002Z

Dom säger att kärleken
Den kommer till oss alla
Någonstans blev jag försummad
I denna gudsförgätna stad

Dom säger att kärleken är vital
Att förr eller senare träffar den rätt
Du bidar din tid
Men ger mig aldrig nån signal

Den gästar mig i korta skurar
Som en Stockholmhöst
Som om den aldrig vill fästa
Hitta sin plats i mitt inre

Mitt hjärta, mitt hopp
Min gråsten, mitt mörker

Jag brände mina chanser
Alla broar som kom min väg
En efter en
Slog huvudet i väggen gång på gång

Jag förbannade dig
Och er alla för vad ni förorsakat mig

Det svarta i mitt bröst
Vredesmod svart som sot
Jag vill höra din kala röst
Ett ont ord om kärleken som hot

En cysta inom mig
Mörkrets sista utpost
Rädslan att vara olik alla andra
Fastkedjad i mitt inre

Jag vill ha ett ställe där jag kan va’ mig själv
Ett ställe där jag kan inte behöver låtsas
Som om du betydde nåt för mig
Som om jag faktiskt inte trodde nåt annat

Mitt hjärta är en raserad mur
Vi dör alla av brustna hjärtan

För i helvete människor
Jag har försökt allt jag kan
Levt för godheten och dess namn
Gjort allt i min makt för att bli en bättre man

Jag vill begrunda, få dig att förmå
Att få mig själv att förstå
Att för en sekund stå till, att få vara din
Att kunna släppa taget och slutligen låta dig gå

INTERVJU: Opeth i dissonans med samtiden

2009-04-15T21:52:00.003Z

(tidigare publicerad för Rockfoto)

Watershed; ett album som toppar listor i Europa, amerikanska Billboardlistan och utsett till förra årets bästa album av flera musiktidningar. Vad är det som gör Opeths blandning av dödsmetal och pretentiöst sjuttiotal så unikt år 2009?

Jag möter Fredrik Åkesson (gitarr) och Martin Mendez (bas) i de bakre delarna av Debaser. Salongen vi befinner oss i står tomt så när som på ett par stolar. En svag kristallkrona och några små lyktor tvingar mörkret att stå tillbaka. Stödd mot scenen vänder jag mig till de bägge musikerna med frågan vad som gör Opeth så vitalt idag.
– Framförallt att vi lyckas släppa en skiva som inte är en återupprepning av de gamla, känns fräsch och som fortfarande låter Opeth, svarar gitarristen bestämt. Vi vill känna att bandet har något att ge och inte släpper en skiva bara för att kvarhålla en verksamhet. Vi alla i bandet brinner för att spela musik.
– Och att vi har nya medlemmar, tillägger Martin.
Det kanske är mer regel än undantag att musikaliska konstellationer som hållit på i flera år till slut får medlemsstrul. Opeth är inget undantag. 2007 lämnade Peter Lindgren bandet efter 16 år. I slutet av april samma år klev istället Fredrik Åkesson in (ex-Krux, ex-Arch Enemy) för att sköta detta ansvar. Basisten är mer erfaren än så i det rutinerade progdödsbandet och förklarar att kemin i bandet aldrig varit bättre.

90-talets döds kontra 70-talets flum
Det är kontrasterna mellan det mörka och det ljusa, det onda mot det goda och det hårda mot det mjuka som alltid gjort Opeths musik särpräglad och vacker. 2008 släppte stockholmarna sitt nionde studioalbum Watershed. En skiva som respirerar 70-talets intrikata och komplexa musikådra.
Var det ett medvetet val att blanda in mer influenser från denna epok på nya skivan?
Fredrik: - Mikael (Åkerfeldt, sång) var väldigt intresserad av Zombies, ett psykedeliskt band från 60-talet och Scott Walker inför den här skivan. Hans första idé var att göra en skiva som var i stil med Scott Walkers The Drift. Jag tror detta bidrog till den mer psykedeliska och experimentella stämningen på skivan.
– Jag tror inte det var planerat, man har alltid sina influenser och det råkade bli så, svarar Martin. Micke planerar inte så mycket när han skriver utan det kommer naturligt.
Jämfört med dina tidigare band Fredrik, hur känns det att vara med i Opeth?
– Jag spelade aldrig på någon skiva med Arch Enemy men däremot gjorde vi runt 150 spelningar. Tanken var att jag skulle vara med på nästa album men Chris (Amott, bror till Mike Amott och grundare av dödsmetalbandet, förf. anm.) ville tillbaka efter sitt break. Det var något jag hade räknat med. Jämför du med Opeth nu är jag mycket mer delaktig. Framförallt fick jag vara med och spela in skivan innan vi började turnera.
Tillsammans med frontmannen skrev den krullhåriga gitarristen ihop det bräckliga stycket Porcelain Heart som blev första den första singeln.

Befrielse/fördömelse
Efter släppet av tvillingplattorna Deliverance och Damnation stötte Opeth på smärre motgångar. Den sydamerikanska musikern berättar att läget i bandet var trist och oinspirerat.
– Det var så mycket som hände på samma gång med bandmedlemmar, studioutrustning och annat.
Ungefär i samma veva led trummisen Martin Lopez av personliga problem och slutade i bandet. Tittar man sedan på valfritt media kan man få intrycket av att frontmannen är en diktator i bandet som styr med järnhand. Läser man kommentarerna under varje artikel om Opeth på Blabbermouth är det inte alltid muntra miner. Fredrik förklarar sin syn på saken:
– Micke är definitivt piloten i bandet och den kreativa motorn. Jag har jobbat med olika ledartyper men det är snarare tvärtom. Han är väldigt diplomatisk, ärlig och rakt på sak. Vi är ett demokratiskt band och alla beslut tas ihop.
– Att kalla honom diktator är lite väl, svarar Martin.
Till sitt förtret fick inte Opeth släppa den brutala Deliverance och fagra Damnation som en dubbelskiva utan skivbolaget insisterade på att ge ut bägge albumen med sex månaders intervall. Däremot tog bandet in det musikaliska underbarnet Steve Wilson från Porcupine Tree för ett samarbete.
– Jag var personligen inte delaktig när han kom in vilket var i slutet av processen. Han hjälpte till lite med sången och med olika effekter, förklarar basisten. Fredrik flikar in:
– Han är en trevlig snubbe och fantastisk på det han gör. Dörren är inte stängd för ett framtida samarbete igen men det är inget som står på agendan.
Fredrik och jag kommer överens om att det är just via detta samarbete som vi båda upptäckt de engelska progrockarna.
Är Watershed egenproducerad?
Fredrik: - Det kan man säga. Vi gjorde Watershed med Jens Bogren som även gjorde Ghost Reveries. Han organiserade ljudet men lade sig aldrig i de musikaliska bitarna. Det är svårt att säga, en producent arrangerar låtarna men det har han egentligen inte gjort, bara skött det tekniska.
Martin: - Vi har alltid haft det så, ända sedan Still Life. Bara någon som kom in, ställde in ljudet och lämnade oss ensamma.
– Micke var väl den största producenten i det här fallet, svarar Fredrik.
Inför släppet av Ghost Reveries skrev Opeth på för Roadrunner United. Många röster höjdes från olika håll huruvida detta skulle påverka bandet och vilken musikalisk inriktning som skulle tas. Fredrik håller inte med och förklarar:
– En sell-out är en produkt och ett band som blivit stylat och tillsagd vad det ska spela.
Martin: - Folk kan ju inte säga att man har sålt sig innan man sålt en platta på det nya skivbolaget.
– Roadrunner ska ändå ha cred för det är ett bra skivbolag. Överallt du åker i världen finns det alltid en representant. De är professionella, tillägger gitarristen.
Hur handskas man egentligen med att bli anklagad för sell-out, dödsmetalposör och folk som skriver illa om en på forum?
– Jag har sett allt möjligt och eftersom man själv är ny så får man givetvis sig en känga, suckar Fredrik. Jag väljer att inte läsa det eftersom jag inte vill bli påverkad av det utan enbart fokusera på musiken. Martin tillägger:
– Folk snackar. Det är så lätt att gömma sig bakom en dator och skriva skit.
– Jag fick ett meddelande i början när jag gick med i bandet: ”if you bring in any Arch Enemy into Opeth I will kill you”, avslöjar Fredrik och skrattar. Men jag skrev tillbaka och killen var jättetrevlig. Jag tror att många skriver något bara för att få en reaktion.
– Men att vi ska vara posörer? Nja, jag vet inte, vi är ganska så svettiga och äckliga människor, haha.

Siffror och statistik
Att Opeths komplexa musik skulle tilltala en bredare massa kan te sig överraskande för många. Ändock har bandet lyckats ta sig in på amerikanska Billboardlistan och toppar flera andra.
– Watershed kom in på 23:e plats på Billboardlistan, högre än Ghost Reveries. Bägge musikerna instämmer att det känns riktigt bra. Fredrik fortsätter:
– Det känns riktigt kul för vår musik är ju inte direkt lättillgänglig. Den kräver något av lyssnaren så det känns smickrande.
– Det blev en liten skillnad sedan Roadrunner tog tag i det. De gav oss en push, säger Martin.
Opeth var även nominerade för en Grammis men som bekant togs den hem av göteborgarna i In Flames.
Om ni själva skulle få välja 2008 års bästa album, vilket skulle det vara?
Fredrik: - Det är några plattor jag inte hunnit lyssna in mig på ordentligt men Satyricon och Gojira är bra. Death Magnetic har jag inte tagit mig igenom än.
– Nej, den orkar jag inte med, svarar Martin instinktivt.
Vi tre i rummet skriver under på att Metallicas försök att gå tillbaka till rötterna faller platt. Däremot är båda musikerna eniga om att Testament lyckades desto bättre med Formation Of Damnation och får stå för förra årets bästa album. Ja, om man inte heter Åkesson eller Mendez och spelar i Opeth förstås.

Tomasz Swiesciak
2008-12-17

Intervju med Soilwork, Debaser Medis, 10 december 2008

2009-04-07T21:10:00.002Z

(tidigare publicerad för Rockfoto)

Helsingborgssönerna har kämpat sig fördärvade de senaste åren med otaliga medlemsbyten. Från att ha decimerats till ett band med mest sessionsmedlemmar har nu Soilwork hittat stabilitet i två fransmän och den återvändande och tidigare låtskrivaren Peter Wichers. Jag träffar honom och frontmannen Björn ”Speed” Strid under soundcheck på Debaser Medis.

Både Peter och Björn kommer från en brokig musikalisk bakgrund. Frontmannen började sin musikaliska bana med att spela gitarr i diverse konstellationer.
– Jag spelade ska/reggaemusik samtidigt som jag spelade i ett black metalband. På den tiden spelade man allt och med alla och det fanns en alternativ scen i Landskrona där jag hängde. Peter och jag träffades på gymnasiet och han frågade om jag ville sjunga i ett band som han var på väg att starta. Jag var gitarrist men tänkte att det vore kul att testa.
Grunden till sagan om Soilwork lades alltså här men det skulle ta en tid innan bandet hittade sin rätta identitet. Tidigare gick helsingborgarna under namnet Inferior Breed. Björn fortsätter sin utläggning om de unga åren:
– Det var rätt identitetslös musik; lite Pantera och Messhuggah-meck. Kanske lite hardcore också? Peter flikar in:
– Det var ett försök att komma in i den inriktningen som vi sedan hittade med Soilwork.
Anledningen till namnbytet var att bandet tyckte det att det tidigare namnet hade rasistiska undertoner.
– Det lät så tradigt också, tillägger Björn.
– Vilka är era influenser vid sidan av Soilwork?
Båda musikerna suckar lite uppgivet och klargör att listan är alltför lång. Björn förklarar att ryggraden alltid varit hårdrock.
– Vilken är den bästa julskivan?
Peter svarar ögonblickligen:
– Elvis, utan tvekan.
Båda killarna stämmer upp i skratt.

Avhopp och återkomster
När jag intervjuade Björn hösten 2007 fick jag prata med en sångare som var lite resignerad över medlemssituationen men inte helt utan hopp om framtiden. Det intensiva turnélivet fick den ena medlemmen efter den andra att droppa av och många undrade vad som skulle hända med Soilwork. Björn förklarade att det kanske var menat så och att bandet ändå fått en nytändning med de nya medlemmarna och nya skivan ”Sworn To A Great Divide”. Nästa bakslag kom när Ola (Frenning, gitarr) fick lämna bandet på grund av musikaliska meningsskiljaktigheter i början av 2008.
– Det har definitivt varit en kaosartad tid i vår karriär, svarar Björn. Alla kan inte dela samma åsikter och man får kompromissa men det måste finnas någon form av grundläggande personkemi i bandet, speciellt när man turnerar mycket. Men det känns som om det vänt nu och att vår line-up är mer genuin idag. Vissa kanske ser detta som en såpopera men vi har haft vår originalline-up fram tills det att Peter kände att han behövde tid för annat.
– Angående Ola kan bara jag prata om det för Peter hade inte återvänt till bandet. Vi kände inte att vi delade samma vision. Ola ville göra lite mer ’straight forward ABC-musik’ och för mig är inte detta Soilwork. Jag försöker inte vara någon ”källar-underground-progressiv-musiker” och göra svår musik som ingen förstår sig på. Jag tycker bara man kan göra jävligt catchy musik som har finess. Han stack ut från oss andra och det kändes som om det var dags. Han har varit med från början och det kan tyckas grymt men vi kände att det inte fungerade på det personliga planet.
– Detta är nu de sista förändringarna i vår line-up, ursäktar sig Peter.
– Jag kan verkligen inte se någon annan sättning nu, inget som kan gå dåligt, klämmer Björn kaxigt in med.
I slutet av 2005 valde Peter, bandets grundare att hoppa av Soilwork för att istället ägna sig åt arbetet som producent. Tre år senare är han tillbaka i bandet och förklarar:
– Det var turnerandet som slet på mig. Det var under Stabbing The Drama-turnén som höll på i nio månader och sedan efter Ozzfest fick jag nog. Det var så mycket som hände i mitt liv under den tiden så jag kände att jag behövde någon form av stabilitet. Eftersom jag hållit på med musikproduktion vid sidan av bestämde jag mig för att vara mera på hemmafronten och lära mig mer om detta.
– Hur kändes det för dig Björn och de övriga i bandet?
– Det var jävligt tungt. Samtidigt var man tvungen att se det som en utmaning. Jag tyckte vi gjorde det jävligt bra men det kändes inte som på den gamla goda tiden med personkemin, låtskrivandet och vår vision. Nu känns det fantastiskt bra. Som innan, fast ännu bättre.
– Vad var anledningen till att du återvände till bandet Peter?
– Jag kan inte påstå att jag är jätteförtjust i turnerandet och all den här väntan som det innebär men det är just performancegrejen, att stå på scenen, jag saknat. Björn och jag var i kontakt med varandra under avbrottet och vi har alltid sagt att vi skulle skriva något tillsammans efter mitt uppbrott. Vi började bolla lite med tanken om att jag skulle återvända till bandet och det var faktiskt min fru som sparkade mig i häcken och fick mig att komma tillbaka.
– Hur funkar samarbetet med tanke på att du bor i USA?
– Utan Internet hade det aldrig funkat. Vi kan ju prata med varandra via Skype och bolla idéer mellan varandra. Visst, det är inte samma känsla som att sitta i en studio men samtidigt tror jag det är denna inriktning samhället går mot, vare sig man vill det eller inte. Björn fortsätter resonemanget:
– Vi känner varandra så bra så vi kan alltid köra raka puckar med varandra.
– Många blev besvikna när du hoppade av med tanke på ditt karaktäristiska gitarrspel och det faktum att du är grundaren. Vad tänkte du under denna tid?
– Det var svårt med tanke på att jag hade en vision med vad jag ville hålla på med musikaliskt. Jag ville testa på andra grejer och det var helt enkelt inte rättvist att tvinga Soilwork att gå min väg eftersom det var så mycket annorlunda från bandets musikaliska inriktning. Soilwork var det enda jag hade gjort tidigare och jag har alltid varit 100 % dedikerad åt bandet. Jag har aldrig haft något sidoprojekt och när jag slutade var det en befrielse att få ut allt det jag velat göra. Nu känner jag mig mer inspirerad att skriva som jag gjorde innan.

Extrem finess
– Jag tycker att ”Sworn To A Great Divide” är en riktigt bra platta men nu när jag är tillbaka har vi pratat om att ta ut svängarna ännu mer, låter Peter meddela oss om inriktningen på det kommande albumet.
– Vi vill låta Dirk (Verbeuren, trummor) få mer utrymme och med Sylvain (Coudret, gitarr) finns det inga begränsningar. Det här catchiga kommer finnas kvar i musiken, men vi vill göra det ännu mer extremt och med lite mer finess.
De bägge fransmännen kommer från teknikdödsarna i Scarve. Dirk var sessionstrummis på ”Stabbing The Drama” innan han fick en fast position på trumpallen. Hans ankomst har enligt många gett Soilwork en ytterligare musikalisk dimension.
– Han är ett monster, replikerar Peter bestämt. Det var en turbulent tid i bandet och vi hade svårt att få ordning på trummisbiten. Det var mest av en slump han kom med. Både Björn och jag är fans av Scarve och han jobbade för Hard N’ Heavy (fransk musiktidning, förf. anm.) och han gjorde en intervju med mig. Sedan ringde jag upp honom och han var taggad. Redan på första repet märkte man hur grym han var. Det satt perfekt direkt.
Dirk föddes 1975 i Belgien. Han påbörjade sin musikaliska bana med fiol i grundskolan innan familjen flyttade till Paris när han var tonåring. 1991 upptäckte han sin passion för rytmer och lade allt sitt krut på trumspelandet. Just hans intrikata och unika trumspel och hans sinne för taktarter har gjort honom eftersökt som sessionsmedlem i diverse konstellationer.
– Många fransmän i bandet, eller hur?
– Vi svenskar är nästan i minoritet, haha.

Tomasz Swiesciak
2009-01-13

By Next Year This Will All Be Long Gone

2009-03-31T20:18:00.001Z

A day ahead of now
Well, it’s a different time
A year ahead of now
It’s a lifetime’s achievement

I think of the moments that passed us by
Never took the chance to seize them
Knowing they were out of my grasp

I remember my heart in the layby
Where I left my futile past
You were frozen in time
I cut every tie that bonded us
Severed myself to the bone

The shy smile upon my face
We departed from each other
The sorrow I didn’t feel
The inevitability in your eyes

Is this all for real?
The darkness I try to conceal
A jaded mind in doubt
It’s my heart I didn’t want to reveal

Ghosts

2009-03-23T21:21:00.001Z

Will I ever get out of this unscathed?
A transparent will yet so illusive
Bent down on hope
This city is cold and thrives on emptiness
A place where you say goodbye

Those words still linger in the back of my mind
To depart, to bid farewell
You could never carry me home
With the weight of the world upon your shoulders

Would you be my eyes?
Would you be my voice?
Would you be my bones?
Could you show me my final resting ground
And carve my spirit in stone?

Burn our remembrance
A tribute to life, our death
As dawn cruelly reflects upon us
A cross to remind you of my history
A child’s bedtime story to foretell the future

Tomasz Swiesciaks Bästa Album 2008

2009-01-19T09:45:00.012Z

1. In Flames - A Sense Of Purpose

2. The Haunted – Versus
3. Slipknot - All Hope Is Gone
4. Burst - Lazarus Bird
5. Cult Of Luna - Eternal Kingdom
6. Opeth – Watershed
7. Kings Of Leon - Only By The Night
8. Testament - The Formation Of Damnation
9. Tiamat - Amanethes
10. Volbeat - Guitar Gangsters & Cadillac Blood

Provokation som verktyg – Peter Dolving, The Haunted

2009-01-11T21:21:00.001Z

(tidigare publicerad för Rockfoto)

När jag träffar Peter på Scandic Park Hotel, möts två människor med punkattityd som konverserar om kapitalism, maktstrukturer och djävulskapet med religion, bara ett stenkast från Stureplan.

– Vad är din klocka?, frågar Peter mig smått nervöst och fumlar efter sin telefon.
Sångaren har lovat att ringa en vän tio minuter efter att vi påbörjat vårt timslånga samtal.
– Jag måste ringa honom klockan tre. Det är väldigt ritualiserat. Han lider av tvångstankar och han vill jättegärna komma på spelningen ikväll. Han klarar bara av det om jag ringer honom vid avsatt tidpunkt.
– Jag förstår honom till hundra procent fast jag själv inte har den typen av problem.
Peter Dolving, kanske i dagsläget en av Sveriges mest respekterade frontfigurer lider inte av tvångstankar men har ett brutalt förflutet i bagaget som han pratar öppet om.
– Hur mår du idag, Peter?
– Jag mår faktiskt jävligt bra. Lite hostig bara. Jag har haft en förkylning i några dagar som jag kämpat med men nu är den på väg bort. Men man får sköta om sig så gott det går.
– Sköter du om dig?
– Ja, jag tycker jag gör det. Annorlunda var det för några år sedan. Det har jävligt mycket att göra med min självbild.
– Är självbilden mycket bättre nu?, frågar jag och fortsätter att bombardera frontmannen med frågor om hans välmående.
– Skojar du! Hela det här året har varit - det låter lite Barbara Streisand över det här - men ett uppvaknande. Jag har kommit fram till många insikter. Det är hårt arbete som ligger bakom detta. Men jag har kämpat med terapi och fortsätter att göra det, bland annat med ett tolvstegsarbete för självhjälp. Och det funkar verkligen helt grymt, svarar sångaren upprymt och fortsätter:
– Men från att gå från en plats där den enda självbild jag haft i princip har varit rent självhat, till att titta upp och se sig själv…
Peter flackar med blicken och letar efter de rätta orden.
– Det var tidigare i vintras då jag fick tillfälle att skriva ner alla saker jag kan. Och i det här mötet med den känslomässiga upplevelsen av mig själv och den faktiska verkligheten; det var så smärtsamt att jag faktiskt spydde. Det var helt brutalt!
– Hur känns det att komma fram till en sådan självinsikt, hur brutal den än är?
– Det känns faktiskt bra. Grejen är, och det här är bara en naturlig del av det konstnärliga arbete som jag valt sedan jag var barn, att hela tiden förstå saker. Men sen har jag kommit fram till en punkt där jag faktiskt måste förstå mig själv också. Jag måste komma över den grejen och börja jobba med det. Det är precis som med alla konstnärliga arbeten, vill jag fortsätta och det har jag avsikt att göra, måste jag gå igenom dessa saker. Motivationen, den är fullkomligt ohejdbar. Det har den alltid varit. Jag är en otroligt motiverad människa. Däremot har jag alltid haft en jävligt negativ föreställning om mig själv. Men det har jag inte förstått. Jag har aldrig kunnat se de bitarna. Jag har alltid fokuserat på andra saker istället för att ta tag i de känslomässiga problemen.
– Men det är jävligt coolt att få vara med och vakna upp känslomässigt.

Otroligt mycket kärlek
Peter Dolving är en människa som gått igenom mer än många andra under sina 38 levnadsår. En uppväxt kantad av misshandel, sexuellt utnyttjande och missbruk har satt sina spår i denna vuxna människa. Däremot är det en helt annan människa jag träffar än den artisten man ser på scen. Peter är ödmjuk och upprymd och man kan skåda glöden i hans ögon när vi delar våra erfarenheter.
– Jag måste faktiskt säga att jag har haft en sådan jävla tur. Jag är så jävla privilegierad. Genom mitt arbete som musiker och konstnär är jag omgiven av otroligt mycket kärlek och fantastiska människor. Att kunna få ta del av det är maxat och gör att de jobbiga grejerna är värda detta, hur smärtsamma de än är.
– Det finns en ömsesidighet bland oss alla. Vi är inte ensamma och det har jag alltid vetat om, trots mina problem och att jag haft svårt att identifiera mig med andra. Jag har känt ett stort utanförskap och det har varit fruktansvärt ensamt. Det har att göra med att jag haft en nihilistisk grundsyn.
Samtidigt som The Haunted nu blivit riktigt stora, anser många att frontmannen växt sig in i rollen som en stor musikprofil. Det är inte svårt att se att sångaren är en människa med fötterna på jorden.
– Det är jätteroligt att folk tycker så. Och att ha fötterna på jorden, det tror jag man måste ha! Jag har haft turen att få vara med i ett band som fått jobba för sig. Herregud, titta dig omkring. Vi sitter på värsta fina hotellet, jag får sova i en skön och varm säng, äta god mat och jag gör en intervju med dig. Det är helt fantastiskt!
– Jag behöver inte äta gammal skåpmat, haha. Jag kan äta det om jag måste och har dåligt med pengar. Och det har jag haft hela sommaren, svarar sångaren med eftertryck.
– Lever inte ni på musiken?
– Det är just det som är faktumet. Vi lever på musiken och det är jävligt kämpigt. Ta som exempel återföreningsturnén med At The Gates som vi sa okej till. Det var av respekt för att de andra skulle få göra en värdig avslutning. Men för oss övriga tre i bandet har det inneburit en ekonomisk katastrof. Vi har inte arbetat på fem månader.
– På många sätt ska det bli skönt att komma ut och turnera igen. Dels innebär detta pengar igen. Dels känner jag mig trygg i turnémiljön. Många artister blir uttråkade och tycker det är själsdödande att vara ute på vägarna. Jag har psykiska funktionshandikapp men turnélivet för mig innebär en inrutad vardag där jag vet vad som händer och vad målet med dagen är.

Öppenhet som rehabilitering
De som känner Peter Dolving som textförfattare vet att han är självutlämnande, både på sin MySpace-blogg och i sina texter. Vad innebär detta rent praktiskt och har det skapat några nackdelar?
– Jag ser skillnad på att vara personlig och privat. Det är något jag lärt mig över tiden. Jag har utvecklat en integritet, något som jag inte alls hade tidigare. Samtidigt är jag tydlig med hur jag vill framställa mig och hur jag vill ha det i möten med människor. Våra fans vet vem jag är och att jag är en vanlig människa som råkar vara bra på en sak, som jag även har en stor kärlek till. Det gör ju att de behandlar mig som någon de tycker om, inte som en gud.
– Det dyker alltid upp någon som tycker att det jag säger eller representerar är så provokativt att de angriper mig verbalt eller hotar mig, erkänner sångaren smått bekymrad men skiner snart upp igen:
– Jag älskar att provocera! Det är en viktig del av all konstnärlig eller journalistisk verksamhet; att provokationen leder till diskussion, tankar och ifrågasättande. Det är betydelsefullt för att vi ska kunna fortsätta att omvärdera oss som människor. Jag tror inte att det finns statiska konstruktioner. Det skulle vara ganska högtravande att tro att man funnit det slutgiltiga svaret på någonting. Då är det mycket mer spännande och positivt att ha ett öppet sinnelag och acceptera det faktumet att man faktiskt kan ha fel och istället lära sig av detta.
Får aldrig provokatören själv smaka på sin egen medicin?
– Jag blir jätteprovocerad ibland, oftast av min egen svaghet och upplevelsen av maktlöshet eller kontrollförlust. Men det är ju något coolt för i detta kan jag lära mig något nytt. Att genom provokation se vad det är som gör en arg eller ledsen. Känslor är alltid bara reaktioner på något. Det är viktigt som människa överlag att titta på leden av handling och konsekvens. Det är först där jag tror att man kan åstadkomma något slag av positiva förändringar.
Att lära sig och förstå sin omvärld är något som sångaren alltid strävat efter.
– Det här kommer från det att vara otrygg som barn och har lett vidare till att jag blev en sorts attitydmässig punkare. Jag ville förstå saker och på vägen kom jag fram till att när jag förändrar min egen attityd och lär mig saker blir det mer begripligt. Där började jag plötsligt se att alla de här myterna och föreställningarna om makt och auktoritet bara är luft. De finns där för att saker och ting ska fungera.
– Jag blir inte lika förbannad över saker längre. Vrede har alltid varit min reaktion men nu blir jag mer ledsen. Det är skönt på ett sätt eftersom jag blir starkare av detta och mer handlingskraftig.
– Hur artar sig denna handlingskraft hos dig?
– Den tar sig uttryck i en starkare motivation till kommunikation och att handla kreativt snarare än destruktivt. Jag har en större förmåga att tänka och känna efter på ett mer kreativt sätt vilket leder till mer positiva resultat.

Dolving VS samhället
– Det är så jävla motsägelsefullt att leva i ett kapitalistiskt samhälle, för det gör vi, in i varenda beståndsdel. Många människor verkar acceptera det och försöker fly men det går inte. Det är vad det är. Men att acceptera att det är så här betyder inte att man går med på det.
– Många människor verkar hamna i en dvala av likgiltighet inför detta faktum, inflikar jag.
– Ja, men där måste du ha i åtanke att likgiltighet och acceptans är två vitt skilda saker, tillägger sångaren.
– Likgiltighet är en form av apati. Ett tillstånd där man stänger av för att känslorna är för stora och påtagliga att handskas med. Acceptans är inte apati, det är istället att ta in verkligheten för vad den är och kunna agera utifrån detta. Jag ser det som min rättighet att skildra vad jag ser och berätta om vägar att förstärka sig själv som människa. Det är initialt det viktigaste om man vill förändra samhället. Och det vill jag!
– Det största problemet ligger i den enskilde individen. Historiskt sätt har vi tillsammans skapat ett förhållningsätt till oss själva som är destruktivt. Det här gör att vi försvagar oss själva språkligt, genom sociala konstruktioner och användandet av olika maktspråk.
– Men går det att förändra samhället?
– Ja, jag tror verkligen det går att förändra samhället men det är inget som en individ gör utan vi alla måste göra det tillsammans. Det är inget som börjar med mig utan det pågår hela tiden. Sen kan jag välja att delta. Rent krasst tror jag förändringen sker nu.
Iklädd en t-shirt med texten ”Smoke Bush, not Afghan” och med de utspel Dolving haft på sin blogg gällande den amerikanska politiken och kulturen, förefaller det rimligt att många av de hot och reaktioner han fått utstå kommer från den sidan av Atlanten.
– Den amerikanska demokratin är en myt och det är bevisat. Ta bara exemplet med den amerikanska finanssituationen. De som sitter vid makten valde att stänga av kommunikationen när opinionen växte sig för stor. De hade redan bestämt sig för att inte ha den breda massans syn på krisen.
– Jag skämtar inte när jag säger att kunskapsnivån i USA är katastrofalt låg. Det är som att gå tillbaka till 1800-talet. Detta skapar enorma gap i förståelse som i sin tur ger upphov till främlingsfientlighet och skapar ett samhälle som är fyllt av rädsla. Detta verkar även vara något som är eftersträvansvärt av amerikanska medier. Visst, det är inte bara i USA detta sker utan även i stora delar av Europa.
– Det finns en generell okunnighet bland människor. Vi får lära oss i skolan att kunskap inte är kul. Hela skolsystemet är katastrofalt ur denna synpunkt och vi får aldrig lära oss att kunskap är något fantastiskt roligt, uppmuntrande och självförstärkande. Det handlar mer om prestation, inte om att bli speglad som människa. Det är ett faktum, att vi hamnat där vi hamnat på grund av att det alltid har varit ett prestationsinriktat samhälle.
Det är inte bara det kapitalistiska samhället som får Dolvings ögon att brinna, utan även religion.
– Jag tycker att religion är fruktansvärt. Det är nog den mest destruktiva formen av vidskepelse som existerar idag. Det är svårare med den asiatiska kulturen eftersom den baseras på buddism. Där finns inte den synen på den här stora hemskheten med helvetet och utanförskapet existerar fast i annan utsträckning till skillnad från hela den judeokristna västvärlden som är driven av skräck.
Peter suckar uppgivet och fortsätter:
– Människor som hänfaller till religionen; det är en stor tragedi…
Intervjun avbryts plötsligt av en roddare kommer in och frågar mig om jag kommit till hotellet med bil. Strömmen i bandets van har stått på och den är nu helt stendöd.
– Ring en bärgningsbil, svarar Peter smått bestört och försöker återvända till samtalsämnet.
– Vart var vi? Insekter, lampor…
Peter famlar efter orden och det är märkbart att han vill återvända till sitt resonemang och får till slut till sin liknelse med människor.
– Människor dras till konflikter och om vi kan studera detta på avstånd kan vi lära oss någonting. Det är något som gagnar vår utveckling. Vi kanske bör ta in flera aspekter i vår vardag och hur vi ser på varandra och verkligheten.

The Haunted - ett renodlad och hårt arbetande metalband
Trots den bistra verkligheten är Peter Dolving hoppfull om framtiden och att människan kommer att förändras i sinom tid.
– Du är ju politiskt aktiv; är det ett medvetet val att profilera The Haunted som ett politiskt band?
– Vi är inte politiskt profilerade även om många kan uppfatta oss som så. Jag är politiskt uttalad, de andra är inte det. Vi är fem individer som har en del liknande uppfattning om saker. Men i andra fall har vi olika åsikter och det respekterar vi hos varandra. Vi ser oss inte som ett politiskt band utan ett metalband, punkt slut. Om andra ser oss på ett annat sätt får det stå för dem. Naturligtvis är verkligheten densamma för oss alla. Vi ser verkligheten ur någon form av grundläggande materialistisk åskådning. Vi har olika förhållningssätt till saker som provokation och i det lilla hela, bland annat hur man bemöter människor. Jag är mycket mer konfrontativ medan de andra är mer uthålliga och diplomatiska.
– Det är inte så att en individ är mer bärande än någon annan utan detta är mer resultatet av en helhet, alla fems input i arbetet.
Om 2004 års rEVOLVEr var en samhällskritisk historia och The Dead Eye bandet ”depprockplatta”; hur ska man då förhålla sig till det nya alstret Versus som verkar ha snäppet gladare tongångar?
– Ja, det är en mer konfrontativ skiva och det är väl en naturlig del eftersom vi arbetar med någon sorts konst; vulgär eller profan eller vad det nu skulle ha kallats på 1600-talet.
– Det kanske är ett naturlig steg eftersom du själv fått en förändrad självbild sedan rEVOLVEr?
– Det är viktigt att säga att det inte bara är jag som vuxit utan även alla andra i bandet. En sak som kommit de senaste sex åren är ju ett nästan oavbrutet turnerande. Vi har snittat på 150 gig per år. Till skillnad från många andra band har vi valt att inte försöka nå ett stort genomslag på en enskild marknad. Vi har valt bort det eftersom det har varit viktigare för oss att spela på ställen vi inte varit på tidigare. Detta har i sin tur tagit oss till många spännande platser.

Mångsysslaren Dolving
Den sympatiske frontmannen brinner för varje ämne vi pratar om och delar med sig passionerat av sina tankar och funderingar. Nästan till den gränsen att jag måste avbryta honom vid ett antal tillfällen för att komma vidare i mina frågor. Ändå hinner jag inte ens ställa hälften av dessa innan intervjun är över. När väl tiden börjar lida mot sitt slut hinner jag avsluta vårt samtal med att be om en redogörelse för alla Peters projekt
– Du har många järn i elden med Bring The War Home, Peter Dolving Band, Mary Beats Jane, supergruppen O och även en bok som du vill publicera. Hur ligger det till med dessa sidoåtaganden?
– Nu blev det lite begreppsförvirring här. Peter Dolving Band finns inte längre. Det är Bring The War Home. Vi släpper en skiva om bara några veckor. Ska lyssna igenom masteringen för första gången imorgon. Det kommer bli riktigt vackert.
– O är ett - för de som behöver kategorier - ett postrockband bestående av några kompisar. Det kommer bli storslaget och vackert. Man vill både slåss, dansa och knulla, haha. Inspirerande musik helt enkelt. Mary Beats Jane finns inte längre. Det kommer inte bli av något med det bandet. Trist för vissa men underbart för mig. Jag kan inte fungera i den gruppen rent känslomässigt.
– De böcker jag kommer publicera är Burn Victim som är en mer utvecklad sammanställning av mina bloggar. Den andra boken är skriven i prosaform och en jävligt otäck resa om mig själv. Däremot vågar inte förläggaren ha titeln Sieg Heil Svensson…
Ja, säg vad man vill om Peter Dolving, provocera, det kan han alltid. Även om göteborgaren har ett brutalt förflutet, går det inte att skönja annat än hoppfullhet, entusiasm och en stark kärlek till det han tror på. Det blir jag varse timmarna senare när han äntrar Nalens scen med seriemördarblick och en brinnande passion för sitt arbete.

Tomasz Swiesciak
2008-10-13

A Rebel Of The Mind

2008-12-24T23:50:00.001Z

This revelation will unblock all
Soldiers of the true legion standing tall
Fight the cause, making every adversary fall

So, why are you wasting your cynical skill?
The battle continues, onward victory marching still
It’s true what you heard, we are of one unbreakable will

A rebel of our time
A rebel of the mind
Let’s have a riot
Chaos you’ll find
…this means war!

These hands reap what you have sown
At dusk we fight, victory’s ours at dawn
A thorn in the eye, dethroned of your crown

Give wings to his grandeur
This, the rebel of our time
The uprising of triumphant minds
Thus, you all will witness his splendour

The Rocks Backyard, Sydney, NSW

2008-12-17T19:35:00.002Z

(tidigare publicerad för Rockharder-Life)

Om du läst artikeln om The Rocks har du även förstått att denna stadsdel utgör Sydneys framsida och kulturhistoriska arv.

Det finns däremot något mörkare som gömmer sig bakom denna framsida. The Rocks mindre glamorösa delar utgörs av förfallna hus och kåkstäder. Det är som att träda in i en spökstad. Lukten av aska, sopor och förfallna fasader penetrerar alla mina sinnen och skickar rysningar nedför ryggraden.

Av en tillfällighet råkade jag hamna i detta skymningsland när jag svängde fel i en korsning på väg hem sent från jobbet. Precis som karaktären i Twin Peaks fick jag plötsligt svårt att skilja mellan fantasi och verklighet. I iPoden strömmar KING DIAMONDs ”Abigail” på låg volym och förstärker min känsla av att befinna mig i något som skulle närmast kunna förklaras som en Stephen King roman.

Jag är frånskild verkligheten när jag passerar gränd efter gränd. Svaga orangea ljussken lyser upp vägen jag vandrar på samtidigt som dova skratt och kan urskiljas bakom varje hörn. Ur pubarna strömmar gammal 30-talsmusik men de står tomma på folk. När jag väl tror mig veta vart allt sorl kommer ifrån, går jag runt hörnet bara för att upptäcka att det är minst lika folktomt där som gatan innan. Tomma fönster gapar ur sig svärta och inger en känsla av att jag ändå inte är helt ensam. Gåshuden vill inte lämna min kropp. Efter en timmes vandrande hittar jag tillbaka till huvudgatan och tryggheten.

Detta är de mindre trevliga kvarteren som Sydney har att erbjuda och något jag inte rekommenderar att besöka ensam.

Tomasz Swiesciak
2007-12-18

Cityspan: The Rocks, Sydney, NSW

2008-12-16T21:11:00.002Z

(tidigare publicerad för Rockharder-Life)

“The Rocks is the heart and soul of Sydney.”

Du kommer inte finna en mer pittoresk statsdel än lilla The Rocks. Namnet kommer från den steniga kust som detta vackra område ligger i och de fångar och trupper som landssteg i Australien så tidigt som 1788. Här finns historier som sträcker sig långt bak i landets mångfaldiga förflutna.

Ta dig tid en helgdag, någon gång mellan 10-17, att njuta av The Rocks Market. En torghandel som inger ännu mer finkultur i den redan så antika statsdelen. Samtidigt är det svårt att bli blaserad när The Rocks besitter över 33 olika gallerior, museum och konstnärliga fakulteter som erbjuder allt mellan aboriginsk till samtida konst.

Varför inte sätta dig vid Cirkular Quay och njuta av operahuset eller bara se hur all världens liv passerar dig förbi på boulevarden? En annan möjlighet är att avnjuta samma utsikt från ett havsperspektiv. En av de största turistattraktionerna är just alla kryssningsfartyg som tar dig runt i hamnen så gott som varje timme.

Räkna med att detta är området för de turister som vill frottera sig i lyxigt leverne. Den myriad av restauranger, historiska pubar och små caféer i alla gränder erbjuder inte direkt sina tjänster till ett överkomligt pris.

Tomasz Swiesciak
2007-11-22

The Kingdom Of Sorrow

2008-12-09T20:56:00.001Z

The remains of this construction
With silent force everything was stricken down
To the very foundation
All that we built up
Our Kingdom of Sorrow

This seasonal structure
Was built to tremble
With foundations based upon lies

I built this, cometh death
I’ll tear it, cometh life

I renounce any kingdom given
I’ll wear my own crown of thorns
Fear not the trial
I’ll be the triumph
In my own kingdom

This Silent Endeavor

2008-11-16T20:15:00.001Z

I keep drifting farther
Away from myself
Make room for me on your shelf
I don’t want you to bother

Bewildered by futility
Godless in my endeavors
I never claimed my sanity
Little pieces being put together

You gave me a key
A sweet relief
To rid my grief
A window of opportunity

I’m neither a savior nor a saint
Just a fucked up individual
Trying hard to find
My own peace of mind

Pulse

2008-11-14T22:29:00.015Z

What do they know?

A pulse - for as long as I breathe
A smile - to cover what I reveal

An honesty - too true to fake
A hope - something they will never break

Loneliness - a wounded soul to heal
Emptiness - unable to feel

Consciousness - am I for real?

A day - filled with dismay
A life - led astray

A fear - of not belonging
A love - still longing

What do they really know?

As I Walk Away These Leaves Turn Yellow

2008-11-11T22:53:00.000Z

My footprints in the pavement
A childhood dream I remember
Fading as the leaves turn yellow
And my skin grows hollow

My seasons changed
So did I
Now death will take me under its command
Far from this torn land

My echo in the autumn wind
A vibrant voice I recall
Fading as I walk away
And these leaves turn yellow

Now that I’m gone
Know that nothing ever lasts

MOTÖRHEAD ”Motörizer” ***

2008-11-01T18:32:00.003Z

(tidigare publicerad för Rockharder Reviews)

Bandet som myntat uttrycket ”We are Motörhead and we play rock & roll” behöver knappast någon introduktion med tanke på att herrarna har 30 år i ryggen som vitala rockgudar. Mister Kilmister själv spär inte heller på sitt ego när han promotar bandets 24:e (!) släpp:

”I think you should buy 3 copies each, but now I think you should have it inserted in you by 3 gay wrestlers. Buy it and avoid embarrassment later”.

Vad säger man om en frontman som har en egen actionfigur, en film och är vida respekterad och avgudad av sina fans? Nu är inte jag den största beundraren av MOTÖRHEADs kaxiga hårdrock men nog blir man sugen på att hytta näven och svänga en och annan bägare till ”Motörizer”. Detta är det perfekta soundtracket till ett krogslagsmål.

Det är ett synnerligen vasst riff som inleder Runaround Man och när man hör Lemmys karaktäristiska whiskystämma förstår man exakt hur rivigt bandet vill att ”Motörizer” ska låta. Under Rock Out vill jag – precis som den fulcoole sångaren uppmanar – frigöra pitten ur sin trånga borg i mina tajta byxor. Testosteronnivån höjs avsevärt och mitt adrenalin börjar pumpa. Jag känner för att gå ut på stan och köra ett vettlöst demoleringsrace!

Mot slutet är min kropp så pass mättad och det känns som om jag slagits med fotbollshuliganer i 38 minuter. Långsamt hamnar jag i dvala när sista spåret The Thousand Names Of God avrundar skivan rätt lamt. Tur det, för jag är ändå så pass utmattad vid det här laget.

Betyg: ***

Text: Tomasz Swiesciak, 2008-08-21

Bolag: Steamhammer/SPV

Länk:

http://www.imotorhead.com/